Fotograf/bild: Spisa. Film: El ProductorTV

Pitaya, pitahaya

(a) Orgelkaktusar, sura pitayas b) Skogskaktusar, söta pitahayas, månskenskaktusar, drakfrukt 1. vit pitahaya 2. gul pitahaya 3. röd pitahaya, purpurpitahaya)

Latin: a) Stenocereus b) Selenicereus (Hylocereus) 1. S. undatus 2. S. costaricensis 3. S. megalanthus

a) organ pipe cactus, sour pitaya b) sour phitaya, moonlight cactus, dragon fruits 1. white(-fleshed) pitahaya 2. yellow pitahaya 3. red pitahaya, Costa Rican pitahaya

a) pitaya aigre b) pitahaya sucré, fruit du dragon 1. pitahaya blanc 2. pitahaya jaune 3. pitahaya rouge

a) pitaya acido b) pitahaya dolce, frutto del drago 1. pitahaya bianco 2. pitahaya giallo 3. pitahaya rosso

a) saure Pitaya b) süße Pitahaya, Drachenfrucht 1. Weiße Pitahaya 2. Gelbe Pitahaya 3. Rote Pitahaya

a) pitaya agrias b) pitahaya dulces 1. pitahaya blanca 2. pitahaya amarilla 3. pitahaya de Costa Rica

Pitaya, pitahaya är namn på flera varandra snarlika arter tillhörande två släkten i familj Kaktusar (Cactoideae). De har sitt ursprung i Mellanamerika, Karibien och norra Sydamerika varifrån de spritts till andra subtropiska och tropiska områden i världen. "Pitaya" brukar beteckna släkte Stenocereus och "pitahaya" släkte Selenicereus, men begreppen används omväxlande om varandra. En släkting tillhörande kaktusfamiljen som liknar pitahaya är Fikonkaktus med vilken den ofta sammanblandas. Även Kiwano som tillhör familj gurkväxter liknar pitahaya (se respektive via länk nedan). Se film, klicka på "El ProductorTV" under bilden ovan.

Orgelkaktusar (Stenocereus) är ett kaktussläkte med ett 30-tal arter som har långsträckta upprättstående tjocka stammar samlade i klungor. "Orgel" för att de anses likna piporna på en orgel. De är hemmahörande på kaliforniska halvön, i Arizona, Mexiko, Colombia, Costa Rica, Guatemala, Venezuela och Karibien. I toppen av stammarna bildas klocklika blommor som utvecklas till saftiga frukter med syrlig frisk smak varför de brukar benämnas sura pitayas. Frukterna används som föda främst lokalt. Se film Cactus stenocereus via länk nedan.
Skogskaktusar (Selenicereus förr benämnt Hylocereus) är ett släkte med ett 25-tal arter. Till skillnad från sina kusiner är de markväxande, eller träd- och bergsklängande arter. Stammarna är smala och bladlika i toppen. De är hemmahörande i samma områden som Stenocereus varifrån de spritts till andra delar av världen. Blommorna är stora och vida som bildar söta frukter med ringa syra, varför de benämns söta pithahayas och är mer eftertraktade utanför sina odlingsområden än orgelkaktusarna (läs mer nedan). Se film Selenicereus via länk nedan.

SLÄKTE PITHAYA, DRAKFRUKTER

Pitahaya (Selenicereus) även kallat drakfrukter (se nedan) är ett släkte som omfattar ett 25-tal kaktusarter och ett flertal hybrider (korsningar) dem emellan. De är hemmahörande i tropiska och subtropiska södra Mellanamerika och norra Sydamerika varifrån de spritts till ett 20-tal andra tropiska områden i världen som Thailand, Kina, Indonesien, Australien och Israel. De är klättrande eller krypande växter med 4-7 grenar som är 2-7 centimeter tjocka och blir 5-10 meter långa, ibland längre. Stjälkar och blad har många små vårtlika klumpar (areoler), vilket är kännetecknade för kaktusar, ur vilka det växer många korta och sylvassa taggar. Arten vit och röd pitahaya har få sådana. I ledvecken bildas stora breda blommor 20-40 centimeter stora som vanligtvis ger ätbara frukter. Blommorna är nattaktiva och blommar endast en eller två nätter, varför de också kallas månskenskaktusar. Tre arter är kulinariskt och kommersiellt mest intressanta. Benämns vit, gul och röd, men det finns andra arter och hybrider med dessa färger och namn vilket kan förvirra.

Vit pitahaya (S. undatus) är den mest odlade arten i släkten och den som oftast hittar fram till europeiska butiker om än inte så ofta. Den har rött skal men benämns vit för dess vita fruktkötts skull. Se film via länk nedan.
Gul pitahaya (S. megalanthus) är lite mindre än den vita och har gult skal. Se film via länk nedan.
Röd-lila pitahaya (S. costaricensis) liknar i stort den vita varianten med den skillnaden att fruktköttet har samma röd-lila färg som skalet. Hemmahörande i länderna från Nicaragua i Mellanamerika ner till norra Peru i Sydamerika men namngiven efter Costa Rica där den föst upptäcktes av européerna. Se film via länk nedan.

Namnet drakfrukt framtaget av odlare i Asien som ett intressantare handelsnamn för frukten. Den sägs likna drakar med sitt läderartade skal och utskjutande taggar. Används främst för pitahaya med rött skal men också om övriga arter i släktet. Enligt historien kom drakfrukten ut ur drakens mun efter elden. När draken dödats gavs frukten till kejsaren som en trofé och symbol för seger.

Frukten: Frukt och fruktkött ser olika ut för de olika arterna men smaken är snarlik varandra.

Biologi: Bär. Läs mer > Matbiologi frukt.
Ursprung: Södra Mellanamerika, Karibien och norra Sydamerika.
Form, vikt: Rundoval, äggformad, 10-15 centimeter långa. Vikt 150-400 gram/styck.
Skal/färg: Läderartat skal som inte äts. Vit och röd-lila pitahaya har rosa-rött bladlikt slätt skal med utstickande gul-gröna spetsar. Gul har gult vårtaktigt, taggigt ojämnt skal och tjockare innerskal.
Fruktkött: Vit pitahaya har saftigt vitt mjukt fruktkött med många små utspridda svarta kärnor (frön) som är ätbara. Gul har grått fruktkött och röd-lila har röd-lila fruktkött med svarta frön.
Mognad: Högsäsong på sommar och tidig höst.
Smak: Milt söt med ett stänk av syra och toner av päron, kiwi och melon. Gul är den sötaste varianten.
Alternativ vara: Melon eller annan milt söt frukt. Pitahayafrukter kan ersätta varandra.
Säsong/försäljning: Förekommer året runt, dock sällsynt i europeiska butiker.
Förvaring/hållbarhet: Hållbar i rumstemperatur i några dagar och längre i kallt utrymme. Köttet kan frysas.

Odling: De långa stjälkarna stötas med stolpar, spaljé eller binds samman till en stam några meter hög med överdelen hängande liknande en liten palm. Se filmer via länkar nedan.

SÅ ANVÄNDS PITAHAYA

Dela frukten på längden och ät den färsk eller grillad med tesked. Skalet är bittert och äts inte. Fruktköttet kan skivas och användas i fruktsallad eller används till dryck och drinkar till exempel smoothies. Är god som smaksättare till allehanda efterrätter och såser. Även blomskotten äts av befolkningen där den odlas. Odlas också som prydnadsväxter för sina stora vackra blommor skull.

© Kunskapskokboken. Reviderat 2023-02