Latin: Mespilus 1. Mespilus germanica 2. Eriobotrya japonica

Europeisk mispel (Mispilius germanica), vanligen kallad mispel kort och gott, är en art i släkte Mispilius inom familj Rosaceae (Rosväxter). Alltså släkt med, kvitten, äpple och andra vanliga europeiska frukter (läs mer > Matbiologi frukt). Det är en mycket gammal kulturväxt uppskattad på 1600- och 1700-talet som vinterfrukt, men som numera blivit bortglömd när andra förädlade frukter tagit över. Det är ett lövfällande stor buske eller ett litet träd med bred rund krona som kan bli 8 meter högt. Vild mispel är oftast mindre än odlade och har taggar vid förgreningar vilket saknas på kultiverade sorter som ibland förekommer som prydnadsträd. Trädet blommar sent (maj-juni)  jämfört med andra fruktträd och sen frukt (oktober-november). Blomfärgen är vit eller ljusrosa (se film "Germansk mispel" via länk nederst). Det finns olika sortvarianter av mispel. Mispel var den enda kända arten i släktet, men år 1990 upptäcktes en ny art i Nordamerika (M. canescens). Tidigare trodde man att Japans mispel tillhörde släktet men genetiska studier har visat att den tillhör ett annat släkte men namnet har bestått (se nedan).

Förekomst: Arten döptes av en tysk botaniker vid namn Kuntze till germanica (germansk). Dess ursprung är emellertid Centralasien. Frukten uppskattades och odlades på Romartiden liksom flitigt runtom i Syd- och Central­europa under Medeltiden, särskilt i England. Numera mest förekommande förvildad.

Frukten är en liten rund eller päronformad skenfrukt (läs mer > Matbiologi frukt). 2-3 centimeter stor som vild och 3-8 centimeter som odlad med ett hårt skal även som mogen vilket skyddar frukten. Mispel skall ätas övermogen, som omogen är den bitter-sur med sammandragande känsla i munnen. För att bli ätbar skall den hänga kvar några dagar efter de första frostnätterna. Man kan också som på 1800-talet lägga skördad frukt i kallt utrymme i flera veckor varvid fruktens egna enzymer omvandlar frukten till en mörkbrun kladdig smakrik massa med kryddiga toner. Lite som äpplen som bakas i ugn. I England förekom historiskt vulgärnamn på frukten som "open-arse" och "monkey´s bottom" på grund av fruktköttets utseende. Frukten äts naturell, används i kompotter eller till sylt.

JAPANSK MISPEL

Japansk mispel (Eriobotrya japonica) är den mistel som man emellanåt hittar i butiker. Det är en art som tillhör ett annat släkte än vanlig mistel, men ingår i samma familj. Den europeiska och japanska frukten förväxlas ofta med varandra. Japansk mispel är en stor buske eller ett litet träd som vanligen blir 3-4 meter hög, men kan bli upp till 10 meter. Bladen är mörkgröna och läderartade. Blommorna som dyker upp på hösten eller förvintern är små och vita med stark doft. Det engelska namnet loquat härlett från kinesiskans lou+gwat som betyder "svart apelsin" vilket syftar på att omogen frukt är mörkgrön. Se film, klicka på "Gary Gagg" under bilden ovan.

Förekomst: Frukten har sitt ursprung från centrala Sydkina, men har framför allt kultiverats i Japan i mer än 1000 år. I Kina kallad "Pipa" för dess likhet med landets stränginstrumentet med samma namn. I Japan benämnd Biwa. När européerna fick kännedom om frukten på 1500-talet i Japan tyckte man att den liknade misteln varför den fick heta Japansk mistel eller japanskt plommon. Man trodde också att den var av samma släkt men senare genetiska studier har visat att så inte var fallet. Frukten har sedan spritts till milda subtropiska och tempererade områden runt om i världen, till Medelhavsområdet, Afrika, Australien, Nord-, Mellan- och Sydamerika som odlad och förvildad. Största producent­land är Kina (cirka 45.000 ton per år) följt av Spanien, Pakistan och Turkiet. Förekommer också i svalare klimat som prydnadsväxt, då oftast med outvecklad frukt.

• Biologi: Skenfrukt (pomes). Läs mer > Matbiologi frukt.
• Ursprung: Kina.
• Form, vikt: Frukten är rund eller päronformad 3-5 centimeter stor.
• Skal/färg: Skalet är slätt ibland lätt dunig. Omogen frukt har grön färg som vid mognad blir gul eller orange ibland med röd rodnad. Skalet är vanligen segt och brukar då inte ätas.
• Fruktkött: Fruktköttet är saftigt vitt, gult eller orange och innehåller 1-4 stora bruna frön. Fruktkött utan skal och frön utgör cirka 70% av frukten.
• Mognad: Frukten mognar under våren eller försommaren. Det är en icke-klimakterisk frukt, mognar inte efter skörd. Läs mer > Om frukt och bär.
  
• Smak: Milt sötsyrlig. En blandning av aprikos, plommon och körsbär.
• Alternativ vara: Aprikos, persika, plommon.
• Säsong/försäljning: Sällsynt förekommande färsk i butik. Förekommer i Sydeuropa i april-juli och från Brasilien i augusti-oktober. Förekommer ibland konserverad.
• Förvaring/hållbarhet: 0-4°C. God hållbarhet.

Odling: Trädet klarar tempererat klimat ner 0°C men behöver värme för att ge smakrik frukt. Å andra sidan bör värmen inte heller vara för hög. I tropisk klimat växter trädet på svalare höjder till exempel i Anderna på 1000-2000 meters höjd. Det lär finnas över 600 odlade sortvarianter i Asien av den kinesisk-japanska misteln. 

SÅ ANVÄNDS JAPANSK MISTEL

Frukten äts naturell utan kärnor (som är lätt giftiga) på samma sätt som annan frukt och passar bra i en fruktsallad. Skalet är ätbart men bör tas bort om det är segt. Passar bra som garnering till tårtor och andra desserter. Av frukten görs fruktpaj, kompott, marmelad och chutney. Jäses även till vin och till likör. Bladen används till örtte och blommorna till parfym. Trädet används ofta som prydnadsväxt, särskilt för dess angenäma sötdoftande arom som kan förnimmas på avstånd.

© Kunskapskokboken. Reviderat 2023-01

Läs mer

Matbiologi frukt

Om frukt och bär

Film: Germansk mispel

• Exotisk frukt

• Ananas
• Annonafrukter
• Bananer
• Brödfrukt, jackfrukt
• Carambola
• Dadlar
• Äggfruit, lucuma
• Feijoa
• Fikonkaktus
• Granatäpple
• Guava
• Kapkrusbär, physalis
• Kiwano
• Kiwi
• Litchi, rambutan
• Mango
• Mangostan
• Mispel
• Noni ¤
• Papaya
• Passionsfrukt
• Pepino melon
• Pitaya, pitahaya
• Persimoner, kaki, sharon
• Salak
• Sapodill
• Tamarillo
• Tomatillo