Fikonkaktus

Fotograf/bild: Melissa´s produce. Film: Ervin Ruhe, cactus pear

Fikonkaktus

(opuntiasläktet 1. fikonkaktus, kaktusfikon, kaktuspäron, fikonpuntia 2. kaktusblad)

Latin: Opuntia 1. Opuntia ficus-indica

Engelsk översättning prickly pear, cactus pear 1. Indian fig opuntia, barbary fig, spineless cactus 2. cactus pads

Fransk översättning oponces, nopales 1. figues de Barbarie 2. feuilles de cactus

Italiensk översättning opuntia 1. fico India, ficodindia 2. foglie di cactus

Tysk översättning Opuntien 1. Kaktusfeigen 2. Kaktusblätter

Spansk översättning opuntias 1. nopal, chumbera, tuna, higuera de pala, palera, penca 2. almohadillas de nopal, nopales, nopalitos

Opuntiakaktusar (eng. prickly pear, cactus pear) är ett släkte med cirka 180 arter tillhörande familj Kaktusar. De kan bli upp till 10 meter höga bestående av platta ledstycken oftast med vassa taggar och hår. Frukten är oftast köttig och äggformad med flera ganska stora och hårda frön. Ett flertal arter är ätliga varav arten fikonkaktus är vanligast förekommande (se nedan).

Förekomst: Släktet är hemmahörande såväl i ökenområden som i bergstrakter med snö i Amerika från Kanada i norr till Argentina i söder. Frukten uppfattades först som indianska fikon eller päron (därav namnet). De importerades till "den gamla världen" på 1500-talet och spred sig snabbt i södra Europa och Mellan Östern. Därefter även till Sydafrika och Australien.  


FIKONKAKTUS

Fikonkaktus ( Opuntia ficus-indica) är den mest spridda och använda av opuntiakaktusarna. Hemmahörande i torra tempererade områden (halvöken). Den odlas mest för fruktens skull, men även bladen används som grönsak. Det är en viktig basföda i Mexiko. Kaktusen kan bli upp till 5 meter hög, med upp till 50 centimeter långa, ovala, vaxartade bladskivor (cladodes). Färgen är grön till grön-brun. Se film, klicka på "Ervin Ruhe" under bilden ovan. Det finns andra liknade kaktusfrukter i andra släkten till exempel pitahaya vilken ofta förväxlas med fikonkaktus (läs mer > Pitaya, pitahaya). I toppen på fikonkaktusens blad bildas på försommaren vita, gula eller röda blommor som utvecklar saftiga frukter. 

  • Biologi: Bär. Läs mer > Matbiologi frukt.
  • Ursprung: Mexiko, sydvästra USA. Ingår i Mexikos stadsvapen.
  • Form, vikt: Rundoval 10-20 centimeter lång, tillplattad i blomänden. 
  • Skal/färg: Grön som omogen. Mogen frukt kan vara gul-orange-röd-mörkröd-brun i olika skiftningar.
  • Fruktkött: Vitt till gulaktigt eller purpurfärgat till lila. Många små hårda frön som vanligen sväljs, men bör undvikas av dem som har känsliga magar.
  • Mognad: Sensommar och höstperioden.
  • Smak: Söt-syrlig smak påminnande om vattenmelon. Hög sockerhalt (c:a 11%) och varierande grad av syra. Läs mer > Fruktsmak.
  • Alternativ vara: Vattenmelon, kiwano, eller annan exotisk frukt.
  • Säsong/försäljning: Färsk sparsamt förekommande i butik utanför odlingsområdena. Det finns konserverad fikonkaktus. 
  • Förvaring/hållbarhet: 5-10°C. 
Kaktusblad, särskilt från arten fikonkaktus, används mest som djurfoder men yngre blad används också som mänsklig föda. Kaktusen har inte taggar, men på bladytan finns små svarta prickar med vassa obehagliga hakhår som måste tas bort (se nedan). Bladen innehåller ett växtslem som kan ge anrättningen en lätt slemmig konsistens, dessutom äppelsyra som ger en påtaglig syrlighet. Kaktusar i varmt klimat har utvecklat en speciell fotosyntes. Bladens porer är stängda på dagen för att spara vatten och öppnas på natten för att ta in koldioxid som lagras i form av äppelsyra. Under dagen omvandlas syran till glukos med hjälp av solenergin, vilket medför att blad skördade på morgonen är mycket syrligare än om de skördas på kvällen. Syran i skördade blad avtar dessutom gradvis om de får ligga några dagar.


SÅ ANVÄNDS KAKTUSFIKON

Frukten äts vanligen naturell som annan frukt, i sallader och som för- och efterrätter. Skalet är ätbart, men frukten skalas med fördel. Skär av topp och botten av frukten, skär ett snitt genom skalet längs med frukten och dra av skalet. Frukten pressas till juice och kokas till sirap eller pasta som används till godis och kakor tillsammans med mjöl och nötter.

Kaktusblad: Hela blad är ätbara, men hakhåren måste tas bort innan konsumtion. De skärs eller bränns bort (som i filmen). Bladen hackas och används i sallader, salsa, stuvas, steks, bakas och picklas. Se filmrecept via länkar nedan.

Bromelin: Liksom ananas innehåller fikonkaktus det proteinspjälkande enzymet bromelin. Frukten passar inte ihop med mjölkprodukter till exempel grädde som då får obehaglig besk smak. Den kan inte heller användas färsk i fruktgeléer som tillagas med gelatin som då inte stelnar (läs mer > Proteaser, peptidaser). Däremot fungerar det vegetabiliska agar-agar som stabiliseringsmedel (läs mer > Agar-agar). När man äter färsk frukt kan bromelinet efter ett tag ge stickande känsla på tunga och i gom. Läs mer > Proteaser, peptidaser.

Koschenillsköldlusen: Opuntiasläktet är värdväxt för koschenillsköldlusen från vilken man framställer koschenill, som är ett kraftigt rött färgämne. Användes bland annat till att färga rouge och läppstift i rödaste rött.

© Kunskapskokboken. Reviderat 2023-02
Läs mer

Pitaya, pitahaya

Matbiologi frukt

Fruktsmak

Proteaser, peptidaser

Film: 3 Ways to Cook Nopales

Film: Nopales con huevos

Film: Ground Beef with Nopalitos

Film: Ensalada de Nopales

Film: Nopales en vinagre, pickled cactus