Sverige är unikt med sitt stora utbud av bra hårdostar. Vi har långa tradition av att tillverka hårdostar som sträcker sig tillbaka ända till 1700-talet. Under 1800-talet förnyades den svenska osttillverkningen vid slottens och herrgårdarnas ysterier. Utländska mejerister kallades in för att efterlikna kända kontinentala osttyper. På mejeriskolan Bjärka-Säby skapades t.ex. osten Herrgård.

Andra världskriget påverkade konsumtionsmönstret mot magra hårdostar. 1940 infördes förbud mot tillverkning av ost med en fetthalt över 30% av torrsubstansen (torrsubstans 30+ = 17 %+ fett i färdig ost. Läs mer > Fetthalt i ost). Detta förbud upphörde inte förrän 1949 då man åter kunde tillverka helfet ost. Men svenskarna hade då lärt sig att uppskatta mager ost, något som märks än idag. Läs mer > Mager osthistoria (länk nedan).

Indelning: Svenska hårdostar kan indelas i tre grupper.

Traditionella hårdostar med lång lagringstid. Exempel Grevé och Västerbotten. Läs mer > Tillverkning hårdost.
Ytmognad hårdost (kittostar) är karaktärsostar som behandlas med bakteriekulturer på ytan för att påskynda mogningen. Exempel: Havarti. Läs mer > Om kittostar.
Skorpfri hårdost förpackas i plastfilm efter tillverkningen och innan lagring. Osten får mogna i förpackningen under kort lagringstid. Exempel: Hushållsost. Läs mer > Saltning, torkning hårdost.

SÅ ANVÄNDER SVENSKEN HÅRDOST

Svensken använder hårdost främst som smörgåspålägg, men den kan användas i soppor, pajer, såser, sallad, till ostfondue, som krydda eller garnering i gratänger, på crêpes, till varma smörgåsar, till pastan etc.