
Angelikarot, kvanne
(angelikarot, kvanne = rotkrydda, även bladkrydda, fjällkvanne, strandkvanne, grönsakskvanne)
Latin: Angelica archangelica
angelica, angel´s wort = root spice, also leaf spice
angélique = épice racine, aussi épice feuille
angelica = spezia radice, anche spezia in foglia
Echte Engelwurz = Wurzelgewürz, auch Blattgewürz
angelica = especia de raíz, también especia de hoja
Historia: Kvanne har sedan lång tid nyttjats som grönsak, medicinal- och kryddväxt. Omtalas i den norska Gulatingslagen från 1100- eller 1200-talet och hade förr stor betydelse som föda och odlades i kvannehagar, särskilt i norr tack vare sin härdighet. Bladen användes som grönsak, fröna som krydda och roten som medicinalväxt. I svensk folkmedicin användes roten som botemedel mot allehanda sjukdomar, man menade att den till och med kunde bota lungsot och skydda mot smitta om man höll en bit torkad rot mellan tänderna. De norrmän som befolkade Island, Färöarna och Grönland tog med sig kvanne, där den nu växer förvildad. Fjällkvanne var förr också en viktig del i samernas kosthåll och Linné skriver under sin lappländska resa att den användes både färsk eller inlagd i renmjölk.
SÅ ANVÄNDS KVANNE OCH ANGELIKAROT
Numera används kvanne sällsynt, men extrakt eller torkad angelikarot förekommer i hälsokostbutiker för sina påstådda hälsobringande effekter. Kvanne kan användas som brännvinskrydda eller till te. Unga stjälkar och bladskaft kan kanderas och används i konfektyr. Frön förekommer i chokladkakor. Kvanne lär ingå i absint liksom i likörerna Chartreuse och Benedictine.
© Kunskapskokboken. Reviderat 2019-08