Fotograf/bild: Film: Fish Species, Atlantic herring

Sillar

(sillar 1. chilensk sill 2. manillabuktensill)

Latin: Clupea 1. Clupea bentincki, trangomera bentincki 2. Clupea manulensis

herrings 1. Araucanian herring 2. Manila bay herring

harengs 1. hareng chilien 2. hareng baie de Manille

aringa, aringhe 1. aringa cilena 2. aringa baia di Manila

Heringe 1. Chilenische Hering 2. Hering Manilabucht

arenques 1. arenque chileno arenque bahía de manila

Grupper inom
Sillar:

Atlantisk sill

Stillahavssill

Sillar (Clupea) är biologiskt ett släkte tillhörande familj Sillfiskar inom ordning Sillartade fiskar (läs mer > Sillartade fiskar). Släktet består främst av två varandra snarlika arter - atlantisk och stillahavssill. Sillar lever kustnära i stora stim i tempererade vatten i Stilla havet och Nordatlanten inklusive Östersjön. De är silverglänsande fiskar som blir 30-50 centimeter långa. Se film, klicka på "Fish species" under bilden ovan.

Sill, atlantisk sill (Clupea harengus) är en långsmal liten fisk som vanligen blir 30 centimeter lång med en maxlängd av 45 centimeter. Det finns olika stammar (sortvarianter) namngivna efter fångstområden, varav Östersjösill (strömming) är en underart. Det är världens fjärde mest fångade havsfisk (läs mer > Produktion fisk). Läs mer > Atlantisk sill.
Stillahavssill (Clupea pallasii) är en 30-50 centimeter avlång sill som lever i arktiska vatten utmed Rysslands norra kust, i nordvästra Stilla havet ner till Japan och i östra Stilla Havet utmed den nordamerikanska kusten ner till Kaliforniahalvön. Ryggen är mörkt blågrön, sidor och buk är silverfärgade. Den blir vanligen 25 centimeter lång. Läs mer > Stillahavssill.
Chilensk sill (Clupea bentincki, Strangomera bentincki) är en kustnära stillahavssill som lever i stora stim utmed Chiles kust på 0-70 meters djup. Den är vanligen 10-15 centimeter lång (max 28 cm), mörkblå på ryggen med silverfärgad buk. Det finns två underarter. Sillen fiskas flitigt och används främst till fiskmjöl. Arten anses inte vara hotad (least concern). Se fiskbild och fiskkarta via länk nedan.
Manillabuktensill (Clupea manulensis) är en sötvattenssill hemmahörande i filippinska sjöar, vattendrag och i bräckt vatten. Arten är rödlistad, starkt utrotningshotad (critical endangered). Se fiskbild och fiskkarta via länk nedan.

Hälsa/näring: Sill är en fet fisk rik på omega-3 fettsyror, A-, D- och B12-vitaminer och därmed nyttig föda. Parasiter (maskar) förekommer ibland i sill (bukhålan). Masken dödas i värme över 60°C, eller om fisken fryses två dygn i högst -18°C. Människan kan smittas av att äta sådan fisk rå, gravad, inlagd eller rökt. Rensa bukhålan på nyfångad fisk och köp helst filead sill och strömming i butik. Risken är mindre i östersjöfångad strömming (läs mer > Parasiter i fisk). Giftiga dioxiner ansamlas i fisk (läs mer > Miljögifter i mat). EU har satt upp gränsvärden för dioxiner, som bland annat innebär att strömming från Östersjön har svårt att klara gränsvärdet.

Fiske: Sill är en betydelsefull matfisk. Sill fångas med flyttrål, snörpvad, sättgarn, drivgarn och sillbottengarn (läs mer > Om fiskemetoder). Den viktigaste fiskeperioden i Norra Ishavet är från oktober till mars. I Nordsjön och Skagerack framför allt under sommar och höst.

Miljö: Tillgången på sill är i allmänhet god (läs mer > Atlantisk sill och > Stillahavssill).

SÅ ANVÄNDS SILL

Sill liksom annan småfisk används i stor utsträckning till fiskmjöl/djurfoder (läs mer > Fiskmjöl) och till fiskolja. Tyvärr, för det är en utmärkt matfisk. Sill tillreds på många sätt, dock sällan kokt. Vanligen stekt som "sotare" eller dubbelpanerad. Flitigt använd som inlagd sill eller rökt varvid den kallas "böckling". Läs mer > Atlantisk sill.