Skriv ut vara
Latin: Amanita phalloides
Grupper inom
Giftiga skivlingar:
- Ätbarhet: Dödligt giftig.
- Gift: Amatoxin m.fl. som kan orsaka cellskador och celldöd. Främst utsatta är tarmarnas slemhinnornor, levern och njurarna. Dödsfall är kända.
- Symtom: 4-28 tim efter förtäring uppkommer buksmärtor, kräkningar och vattentunn diaré, även medvetslöshet.
- Förväxlingsrisk: Främst grönkremla (god) som saknar ring och volva (fotstrumpa), ev. även riddarmusseron (god), röksvampar och champinjoner (som vanligen har grå, röda eller brunsvarta skivor på vuxen svamp).
- Kännetecken: Vacker art, med olivgröna hatt som har en stark lyster. Sällsynt även helvit.
- Hatt & fot: Som ung halvklotformad, senare välvd till utbredd hatt. Grönaktig, ibland med gula eller bruna toner. I sällsynta fall helvit. Ofta strimmig av mörka inväxta trådar. 5-15 cm bred. Hattkant ej stimmig, ibland med hyllerester. Klibbig i väta. Vit fot, grönaktigt vattrad. 10- 15 cm hög fot, 1-2 cm tjock. Tunn grönaktig ring. Stor, vit, säcklik volva (fotstrumpa), på insidan grönaktig.
- Undersida: Vit, ibland med svagt gröngul ton. Fria skivor.
- Svampkött: Vitt med mild smak, men smaka inte! Lukt hos unga svampar är svag, senare sötaktig, frän liknande rutten halm.
- Utbredning: Ganska vanlig i södra och mellersta Sverige. Sällsynt i nedre Norrland och obefintlig i norra. Säsong aug-okt med topp i september.
- Växtsätt: Växer på mullrik jord i ek- och bokskog. På Gotland även funnen i tallkog.
