Latin: Tunicata, Ascidiacea, Ciona intestinalis

Sjöpungar (Ascidiacea) är biologiskt en klass i understam Manteldjur som förekommer i alla hav med salthalt över 2,5%. Strikt sett är det inte ett blötdjur som vi valt att insortera dem under (läs mer > Om blötdjur). Det finns runt 2000 arter, varav ett 20-tal på den svenska västkusten. De föds som larver som fäster på stenar och annat oorganiskt material. Vanligtvis på grunt vatten som enskild varelse (solitär), i klumpliknande samhällen, eller sammansatta i kolonier som kan bli flera meter breda. De livnär sig på plankton och utvecklas till säckliknande form. Sjöpungar kännetecknas av ett omslutande skyddshölje (manteln) som är starkare än hos andra manteldjur.

Tarmsjöpung (Ciona intestinalis = "pelare av tarmar") är en solitär anemonliknade art bland sjöpungar. Det är upprättstående solitär art cirka 20 centimeter hög, med två mjuka gelatinösa rör ("tarmar"). Sitter i klungor på en sten. Det är en invasiv art som spritts över världen. Se bild via länk nedan.


SÅ ANVÄNDS SJÖPUNG 

Sjöpung är ätbar och förekommer som maträtt i bland annat Chile, Korea och runt Medelhavet. Odling av sjöpung förekommer och används som fiskfoder. Eftersom de är snabbväxande och livnär sig på växtplankton bedrivs experimentodling i syfte att minska övergödningen i hav. De innehåller cellulosa varför man också ser dem som tänkbart biobränsle. Kokt sjöpung har smak av krabba och hummer varför man utvecklat det till en smaksättare. Se filmer via länkar nedan.

© Kunskapskokboken. Reviderat 2022-03

Läs mer

Film: Odling sjöpung

Film: Sjöpung kan bli biobränsle

Film: Ciona Umami Fond

Bild: Tarmsjöpung

• Blötdjur

• Om blötdjur
• Bläckfiskar
• Om musslor
• Ostron
• Kammusslor
• Sandmusslor
• Blåmusslor
• Hjärtmusslor
• Venusmusslor
• Knivmusslor
• Snäckor, sniglar
• Sjöborrar
• Sjöpungar