Fotograf/bild: Petter Thoen, Kunskapskokboken
Om tillsatser i mat
(berikningsmedel, teknologiska tillsatser)
Skriv ut dryck
Livsmedelstillsatser är ämnen som tillsätts mat och inte en vara som konsumeras för sig. Tillsatser i mat är av två slag.
- Berikningsmedel är ämnen som tillsätts livsmedel för att undvika vissa bristsjukdomar, t.ex. järn i mjöl, vitaminer i barnvälling och jod i salt.
- Teknologiska tillsatser för att
a) öka hållbarheten, t.ex. konserveringsmedel
b) påverka konsistens, t.ex. stabiliseringsmedel
c) ge färg eller smak, t.ex. sötningsmedel
Regelverk: Livsmedelstillsatser regleras inom EU. För att en tillsats skall få användas inom EU krävs att den har godkänts av EFSA, European Food Safety Authority, Godkänd tillsats tilldelas ett E-nummer. 2008 fanns det 316 godkända tillsatser.
- En tillsats kan ha en eller flera egenskaper och vara allmänt godkänd eller bara tillåten för specifika varor. Även mängden av tillsatsen i varan kan vara reglerad.
- På förpackningen skall i princip alla ingredienser anges i fallande viktandel och tillsatser ska kunna identifieras av konsumenten med hjälp av E-nummer eller namn.
- Berikningsmedel omfattas inte av livsmedellagen avseende tillsatser, inte heller tillsatta aromämnen eller bekämpningsmedel. Vissa ämnen t.ex. koksalt betraktas som råvara och inte som livsmedelstillsats.
E-nummer är en EU-nummerbeteckning för deklaration av livsmedelstillsatser. Vad som är godkänt kan variera mellan olika länder, men inom EU har man samordnat reglerna. Detta innebar att flera tillsatser som tidigare var förbjudna i Sverige blev godkända i och med Sveriges inträdet i EU. När E-nummer används vid innehållsdeklaration föregås de av ett funktionsnamn, t.ex. konserveringsmedel E 211.
- E 100–199 > färgämnen
- E 200–299 > konserveringsmedel
- E 300–399 > antioxidanter
- E 400–499 > konsitensgivare (emulgerings-, stabiliserings- och förtjockningsmedel)
- E 500 - > övriga tillsatser.
Berättigad och oberättigad kritik av tillsatser
Berättigad kritik: Antalet tillsatser har kraftigt ökat med tiden utifrån industrins behov. De kommersiella krafterna har haft företräde och myndigheterna har emellanåt haft en benägenhet att ibland fria i stället för att fälla i brist på kunskap. Det tar lång tid att konstatera tillsatsers negativa effekter och vetenskapliga studer är svåra och mycket dyra att genomföra. I viss mån gäller klassiskt rättväsende, om varan inte bevisligen är skadlig frias den, i stället för att godkänna en vara först efter att den bevisligen är oskadlig. Med rätta kan man ifrågasätta en tillsats när dess syfte endast är att försköna, vilket gäller för färgtillsatser.
Oberättigad kritik: Journalister och andra kan ha (kommersiella) egenintressen av att skapa sensationsrubriker, vilket också drabbat
liksom kritiken mot tillsatserna. För den som vill veta mer rekommenderas Mats-Eric Nillsons två kritiska bok "Den hemige kocken" som är ett intressat inlägg i debatten. Hans andra bok "Äkta vara" är en personlig sammanställing av 150 varor och inte lika intressant.