Latin: Lactarius rufus

Ätbarhet: Ätlig efter avkokning. S.k. "finsk" riska.

Hatt & fot: Pepparkasbrun hatt, som först är något välvd med inrullad kant, för att med åldern bli allt mer trattlik. Hatten har i alla stadier en karaktäristisk vårtlik liten "plupp" i mitten. 4-10 cm bred. Hatthuden är vanligen torr. Ljusare, ihålig brun fot, 6-8 cm hög och cirka 1 cm tjock. Ingen ring.

Undersida: Gulbeiga-bruna, täta, vidväxta och nedlöpande skivor.

Svampkött: Ljust, nästan vitt kött. Skarp smak, mild lukt. Vit köttsaft som först är mild, sedan brännande skarp.

Utbredning: Vanlig i hela Sverige. Säsong juli-okt med topp i augusti.

Växtsätt: Barrskog och intill björkar.

Förväxlingsrisk: Kamferriska (oätlig) har mörkare skivor, slätare hattöversida, mild smak och doft av curry. Det finns många brunaktiga riskor, men som troligtvis inte är giftiga efter avkokning. Pluggskivling (giftig) men blöder inte.

Övrigt: Avkokas i rikligt med vatten 10 min, som sedan hälls bort. Därefter kan den användas i en kryddstark sallad, stekas gärna tillsammans med fläsk, eller marineras.

Läs mer

Svampguiden