Koppar
Skriv ut dryck
Latin: Cuprum
Copper
Cuivre
Rame
Kupfer
Cobre
Grupper inom
Mineraler, spårämnen:
Koppar (Cu) är ett metalliskt grundämne (se dito) som förekommer i jordskorpan både i gedigen form och som kemiska föreningar. I havsvatten finns små mängder som lösta salter. Koppar reagerar i närvaro av vatten och luft, eller vid förhöjd temperatur med fluor, klor, brom och jod. Koppar förekommer i alla livsmedel och kan också finnas i dricksvatten. Koppar redovisas inte i näringsdeklarationer.
Användning: Koppar är näst silver den bästa ledaren för elektricitet och värme. Den är smidbar och kan formas till tunna trådar och förekommer därför främst i elledningar (50% av all koppar) och som kopparrör.
Miljö: Koppar är ett livsnödvändigt mikronäringsämne för sannolikt alla levande organismer och ingår i ett flertal enzymer (se dito). Koppar medverkar i växternas fotosyntes. Kopparbrist kan yttra sig som skador på bladspetsarna, vilket uppträder bland annat hos sädesslag som havre. Kopparförgiftning hos växter kan ge klorofyllbrist. Flertalet svampar är liksom många bakterier mycket känsliga för höga halter av koppar. Vid hög förorening kan den mikrobiella nedbrytningen av växt- och djurresterna nästan helt avstanna.
Tillsatser i mat: Koppar förekommer som färgtillsats i mat, se > E141.
Förekomst i livsmedel (milligram/100 gram):
- Mycket högt 1.000-6.000 > sojabönor, lever, njure, hummer, mörk choklad.
- Högt 500-1000 > kräftor, jordnötter, kakaopulver, sötmandel, ädelost.
- Medel 300-500 > leverpastej, fullkornsflingor, torra bönor, kantarell.
- Lågt 100-300 > basilika, mjölkchoklad, viltkött, ris, kolja.
- Mycket lågt 0-100 > kött, fisk, grönsaker, frukt, bär, mejeri, bröd.
Kroppen tillgodogör sig koppar främst från lever och annan inälvsmat, skaldjur, nötter och kakao. Mer måttliga mängder får vi från kött, fisk, grönsaker, svamp och spannmål. Det dagliga intaget av koppar från mat uppskattas ligga mellan 1-2 milligram för vuxna och mindre än 1 mg hos barn.
Förekomst i dricksvatten: Koppar kan finnas i dricksvatten om ledningarna i hushållet består av kopparrör. Kopparhalten varierar beroende på vattnets sammansättning och tiden det legat i ledningarna. Intag av koppar varierar därför stort mellan hushåll. Rekommendation när man har kopparledningar:
- Använd inte varmt kranvatten som dryck eller i matlagning.
- Låt kranvattnet rinna tills det blir kallt.
- Laga/förvara inte mat i koppar- eller mässingskärl som saknar beläggning.
Kopparhalt över 1,0 milligram per liter kan missfärga badkar/tvättfatoch göra hår blågrönt. Svenskt gränsvärde i dricksvatten är 0,2 mg/liter för att vara tjänligt. Gränsvärdet inom EU är 2 mg/liter, vilket är satt för att skydda mot tillfälliga akuta mag- och tarmbesvär.
Förekomst i kroppen: Koppar är för människan ett livsviktigt (essentiellt) spårämne (läs mer > Mineraler, spårämnen). Det ingår i en rad oxidationsenzymer (läs mer > Enzymer) som hjälper till i ämnesomsättningen. Förekommer i blodplasma (läs mer > Blodets beståndsdelar), där det medverkar till omsättningen av järn i kroppen. Koppar spelar en viktig roll som antioxidant eftersom den bland annat ingår i enzymer med antioxidativa funktioner (läs mer > Antioxidanter). Koppar deponeras (lagras) främst i lever och hjärna.
Behov milligram/dag: Barn 0-6 månader 0,01 milligram, 4-8 år 1 mg, kvinnor 0,9 mg, män 0,9 mg, gravida 1,0 mg, ammande 1,3 mg (uppgift saknas från Livsmedelsverket för småbarn och tonåringar).
Hälsa: Kopparbrist är ovanligt men kan förekomma vid tarmsjukdom, till exempel celiaki, där ett bristande upptag kan bidra till blodbrist (anemi). Brist på koppar ger störd benbildning hos barn och störd hjärtfunktion hos vuxna. Ett för högt intag av koppar påverkar mag-tarmkanalen akut, vilket kan medföra kräkningar och diarréer. På längre sikt kan ett för högt intag leda till leverskador. Nyfödda är särskilt känsliga för höga kopparhalter då kroppens ämnesomsättning inte är fullt utvecklad. Risken för att bli sjuk av för mycket i dricksvattnet är liten.
© Kunskapskokboken. Reviderat 2016-06