Växtfysiologi ¤

Fotograf/bild: Slideshare & Ooreka

Växtfysiologi ¤

(Fysiologisk botanik, klorofyll, klyvöppningar, svamprot, Mykorrhiza, fotosyntes, kolsyraassimilation, cellandning, bioenergetik)

Engelsk översättning plant physiology

Fransk översättning physiologie végétale

Italiensk översättning fisiologia vegetale

Tysk översättning Pflanzenphysiologie

Spansk översättning fisiología vegetal

Växter varierar i storlek från någon millimeter till omkring 100 meter. Man räknar med att det finns över 400 000 arter. Växter tar till sig utspädda energi- och näringsämnen. Därför har växter stor kontaktyta mot omgivningen, stor bladyta som kan samla upp ljusenergi (fotosyntes) och luftens koldioxid, samt stort rotsystem som kan samla upp vatten och mineralnäring. I växtcellerna lagras stärkelse och cellväggarna består mestadels av cellulosa. Till skillnad mot djur har växter i allmänhet "öppen tillväxt", de uppnår inte någon bestämnd fullvuxen storlek utan växer kontinuerligt, ibland i tusentals år som vissa träd. Angrepp av mikroorganismer leder till produktion av antibiotiska substanser och som skydd mot betande djur kan växter bilda gifter, illasmakande ämnen eller falska hormoner ("p-piller") som minskar antalet betande djur.


SINLIGA VÄXTER

Växter har olika sinnen, balans- känsel-, lukt-, smak-, och synsinne som tar intryck från omgivningen. Den växer upprätt oavsett underlagets lutning, den kan reagera vid beröring och av temperaturväxlingar. Den "ser" var solen finns och utvecklas mest i den riktningen, eller vrider sig som solrosen mot ljuset. Om aftonen sluter sig blommorna. Växter har en "inre klocka" som håller reda på årstiderna så att knoppsprick­ning, blommning och vintervila infaller vid rätt tidpunkt, den ställer om sig inför vinterns kyla och på våren mot skadlig UV-strålning.

  • Rötternas uppgift är att ta upp vatten och näringsämnen ur jorden, hålla fast växten och fungera som näringsförråd. Rötterna har rothår med olika hål för olika näringsämnen. En viss form passar för magnesium, en annan för fosfor och så vidare. Vissa ämnen liknar varandra vilket kan ställa till problem för växten. Att växten kan ta upp vatten sammanhänger med salthalt (osmosiska trycket). Är salthalten i växten högre än i jorden tas vatten in. Är salthalten högre i omgivningen, som i vägdiken intill vägar som saltats, gäller omvänd osmos. Växten lämnar ifrån sig vatten, torkar ut och dör. Svamprot (Mykorrhiza) är en svamp som lever i symbios (samarbetar) med röttera. Den hjälper växten med kväve- och mineralupptag och växten ger svampen socker. De flesta växter har någon form av svamprot, dock inte kålväxter, betor och mangold. 
  • Stammens uppgift är att transportera vatten och näring till bladen och att ge växten höjd och stabilitet.
  • Bladens uppgift är att fånga upp ljusets solenergi, ta upp koldioxid från luften, släppa ut syre och vattenånga, samt reglera temperaturen. Klorofyll är det ämne i bladen som fångar upp solenergi. Det ger också växterna deras gröna färg. Klyvöppningar är öppningar i bladen som tar in koldioxid från luften och släpper ut syre och vattenånga. För att de skall öppna sig behövs ljus och vatten. De är också stängda om temperaturen är under +4ºC eller över +40ºC.

Klorofyll är det ämne i växter och alger som fångar upp solenergi (fotosyntes) och ger växterna deras gröna färg. För att en växt ska bli grön krävs ljus. Växter som gror i mörker blir bleka (läs mer > Om groddar och skott) och kan inte utvecklas till planta utan ljus. Klorofyll är värmekänsligt. Vid hastig tillagning får grönsaker intensivare färg, men efter 5 minuters kokning börjar färgen mörkna allt mer. Är kalciumhalten i kokvattnet hög förstärks effekten, vilket man kan motverka genom att tillsätta pyttelite bikarbonat i vattnet som höjer pH-värdet varvid den klargröna färgen bibehålls, även vid långvarig tillagning. Bikarbonaten har dock andra negativa effekter, smaken påverkas och konsistensen kan bli mosig. Mycket syra till exempel en syrlig dressing kan också få grönsaker att bli murrigt olivgröna. Klorofyller förekommer som färgtillsats i mat (läs mer > E140 Klorofyll, klorofylliner) och som kosttillskott i hälsobutiker.

Karoten finns i växten. Dess uppgift är att leda ljusenergi, skydda klorofyllet från att förstöras av ljus, samt att ge blommor och frukter attraktiv färg som lockar insekter som behövs för pollinering och fröspridning. Det är karotenoiderna som ger moroten och höstbladen sin färg (läs mer > E160a Karotener). Karoten omvandlas av kroppen till A-vitamin (läs mer > vitamin A, retinol).

Fotosyntes (kolsyraassimilation) är den kemiska process där koldioxid och vatten genom inverkan av solenergi omvandlas till druvsocker och syre. Energin driver kemiska reaktioner där vatten delas upp i väte och syre. Det mesta av syret släpps ut i luften, en del används till växtens cellandning. Vätet förenas med koldioxid från luften, som växten "andats in". Föreningen av väte-, kol- och syreatomer blir till druvsocker (glukos C6H12O6).

Cellandning (bioenergetik) är den process som beskriver hur cellerna tillgodogör sig energi (från glukosen med hjälp av syre).

© Kunskapskokboken. Reviderat 2016-07

Läs mer

Om groddar och skott

E160a Karotener

Vitamin A, retinol

E140 Klorofyller, klorofylliner

Nationalencyklopedin

Lägg in en kommentar.
Antal kommentarer: 0 Visa Dölj