Skogaholms köksträdgård på Skansen

Fotograf/bild: Skansen

Om trädgårdsodling

(trädgårdsväxter, köksväxter, köksväxtodling, gröda, grödor, Odling av nyttoväxter, köksväxtens historia)

Trädgårdsodling (trädgårdsväxter) som begrepp omfattar odling av grönsaker, rotfrukter, kryddväxter, frukter och bär. Vanligtvis brukar dock inte fruktträd (äpple, plommon m.fl.) ingå när man talar om köksträdgården. Däremot kan blomsterodling ingå. Trädgårdsväxter odlas i hög utsträckning i storskalig åkerproduktion, namnet till trots. Läs mer > Köksträdgården.

Köksväxter är ett samlingsbegrepp för grönsaker, rotfrukter och kryddväxter. Begreppen köksväxt och trädgårdsväxt brukar användas synonymt (om vart annat).

Gröda används för alla enskilda typer av jordbruksväxter, som vete, broccoli, äpple, havre, raps eller jordgubbar.


KÖKSVÄXTENS HISTORIA

Köksväxter har man odlat sedan urminnes tider som föda, krydda och medicinalväxt. När mänskligheten övergick från samlar- och jägarstadiet till att odla spannmål och grönsaker, samt att hålla tamboskap tog också all annan utveckling fart. Att odla och föda upp djur var mer effektivt än att samla och jaga, man fick tid över till annat. Odling av vissa matvaror och husdjur har funnits i 1000-tals år och varit ett kännetecken på olika kulturers utvecklingsstadier, alltfrån Kina och Indien till Mesopotamien, Egypten, antikens Grekland och Romarriket till det medeltida Europa. De stora upptäcktsresorna av Marco Polo i slutet av 1200-talet, av Christofer Columbus på 1400-talet och i synnerhet under 1600- och 1700-talet t.ex. av James Cook hade som huvudsyfte att hitta nya transportvägar och nya områden för att få kontroll över värdefulla och exotiska kryddor och andra varor.

Köksväxtodling blev en viktig del av livsföringen i nästan alla kulturer. Centralamerikas indianer odlade tomater och chilifrukter, egyptierna odlade gurka, meloner, lök, bönor mm och romarna odlade det mesta av de köksväxter vi har idag. Karl den store införde på 700-talet påbud om att odla köks- och kryddväxter på sina kungsgårdar. Klostren har haft stor betydelse för kulturväxternas utveckling och användning och var sannolikt de som utvecklade kulturväxtodlingen i Norden under medeltiden, även om växtodling förekommit sedan vikingatiden. Historiskt odlade man bl.a. lök, kål, rovor, ärter och bondbönor i s.k. lök- eller kålgårdar. Klostrena införde sannolikt bl.a. morot, palsternacka, persilja, pepparrot, spenat, sallat, mangold och gurka i den svenska kosthållningen.

1500-talet var en viktig utvecklingsperiod för köksväxter i Norden. De danska och svenska kungarna inkallade sakkunniga trädgårdsmästare från kontinenten. Kungsträdgården i Stockholm, som tidigare varit en kålgård, omvandlades till en modern kulturodling inklusive ett orangeri av en fransk trädgårdsmästare på uppdrag av Erik XIV. 1500-talets grönsaksbestånd har i stort sett bevarats in i vår tid, kompletterad t.ex. med potatis på 1700-talet. Efter reformationen av kyrkan i början på 1500-talet övertogs klostrens roll av slott och herrgårdar som anlade parker där även grönsaker och andra trädgårdsväxter fick sin plats.

Carl von Linné levde och verkade på 1700-talet. Naturforskarens enorma betydelse för botaniken är välkänd. Ett viktigt syfte med hans arbete var att utveckla den svenska floran med nya och nyttiga växter. Han och hans adepter genomförde många forsknings- och insamlingsresor i Sverige och utomlands varifrån de införde nya örter och växter till Sverige. I slutet av 1700-talet uppfördes trädgårdsskolor där Bergianska trädgårdsskolan i norra Stockholm var den första, väl värt ett besök även idag.  

1800-talet: Efter skiftesreformerna i början av 1800-talet anlades trädgårdar i anslutning till bostadshusen. Trädgårdsintresset blev allmänt. Hushållningssällskap instiftades och Lantbruksakademien startades vilka på olika sätt sökte stimulera till ökad trädgårdsodling, bl.a. genom att ta fram lämpligt växtmaterial. I 1842 års folkskolestadga angavs att folkskollärarna skulle undervisa i trädgårdsskötsel. På flera gods anlades plantskolor varifrån traktens odlare kunde få utsäde och plantor. Fler skolor startades. Malmöhus läns trädgårdsskola i Alnarp började sin verksamhet 1876. Alnarp blev snart landets ledande utbildningscentrum inom trädgårdsbruket.

Kommersiell köksväxtodling kom igång på allvar från mitten av 1800-talet när städerna började växa och befolkningen inte längre kunde täcka sitt behov av trädgårdsväxter genom egen odling. Torghandel med varor från närbelägna odlingar blev vanligare. När järnvägen kom i slutet av 1800-talet kunde växterna hämtas på längre avstånd vilket bl.a. gjorde Skåne med sina goda produktionsförutsättningar till vårt viktigaste försörjningsområde. Från början av 1900-talet startades trädgårdsföretag med växthus runt våra större städer. Där odlande man växthusgurka och tomater. Världskrigen satte ökad fart på denna form av odling, men har sedan dess avtagit på grund av ökad utlandskonkurrens. Växthusens frilandsodling har idag i stor omfattning övertagits av specialiserade jordbruk.

Privat odling: Fram till 1950-talet var svensken i allmänhet kunniga småodlare. Därefter försvann mycket av kunskapen om matlagning och våra grödor i takt med urbaniseringen. I slutet av 1900-talet har medvetandet åter ökat inte minst tack vare ett uppvaknat miljöintresse, en trend som fortsätter att växa. Köksväxter dyker upp i köksfönstren, på balkonger och på små odlingstäppor. Städernas kolonilotter, som förr var ett försörjningsstöd till mindre bemedlade, är nu så populära att man kan få vänta en livstid för att få en.                    

© Kunskapskokboken. Reviderat 2019-03
Läs mer

Köksträdgården

Trim That Weed