Fluor

Fluor

(fluorid, freon)

Latin: Fluorum

Engelsk översättning fluorine

Fransk översättning fluor

Italiensk översättning fluoro

Tysk översättning Fluor

Spansk översättning flúor

Fluor (F) är ett icke-metalliskt grundämne (se dito), som i rumstemperatur är en mycket giftig och explosiv gas. Förekommer inte fritt i naturen, utan alltid kemiskt bundet, vanligen som fluorid. Fluorid är vanligt förekommande i berggrunden, som därifrån tillförs grundvattnet och därmed dricksvattnet. Fluor redovisas inte i närings­deklarationer.

Användning: I form av natriumflorid används fluor som kariesreducerande effekt (fluortandkräm, fluodering av dricksvatten) och för att stabilisera benvävnad (skelett och tänder). Fluor kan förekomma i freoner som bland annat användes i kylskåp, sprayburkar och i teflonbehandlade stekpannor.

Miljö: Fluor har inverkan på stratosfären, ozonskiktet och miljön. Uttrar dör oroande mycket i Sverige av fluorförgiftning, trots att utsläppen i markerna har minskat betydligt. Freoner som används sprayburkar, i kyl, frys och isolermaterial ((numera restriktivt) påverkar ozonskiktet.

Förekomst i mat: Fluor får vi främst från dricksvatten (halten varierar) och fisk, till exempel kolja och torsk. Även från äggulor, gula ärter och vissa drycker. Rikligt med fluorid finns joderat salt och mineralsalt.

Förekomst i kroppen: Tillskott av fluor betraktas inte som livsnödvändig (essentiell) och redovisas inte i näringsdeklarationer. Huvuddelen av den fluor vi får i oss lämnar kroppen med urinen. Det som stannar kvar i återfinns i skelett och tänder. Fluor överförs via moderkakan och inlagras i fostrets tandanlag.

Behov/dag: Det finns ingen rekommendation för fluor, eftersom det inte räknas som ett livsnödvändigt spårämne. Uppskattat lämpligt intag är för barn 0,01-2 milligram per dag beroende på ålder, tonåringar och kvinnor 3 och män 4 mg.

Hälsa: Fluor har en kariesreducerande effekt och stabiliserar benvävnaden. Fluor­brist har aldrig påvisats hos människa. Mycket höga intag (via dricksvattnet) kan ge tandskador och upphov till skelettpåverkan (osteofluoros), vilket innebär ökad benmassa/bentäthet som ger smärta, stelhet och minskad rörlighet i lederna.

Enligt Livsmedelsverket är dricksvatten olämpligt om fluorhalten är över 1,5 mg/liter.

© Kunskapskokboken. Reviderat 2016-06

Läs mer

Mineraler, spårämnen

Grundämnen

Livsmedelsverket

Lägg in en kommentar.
Antal kommentarer: 0 Visa Dölj