Skriv ut vara
Latin: Triticum boeoticum, Triticum monococcum, Triticum boeoticum var. aegilopoides, Triticum boeoticum var. thaoudar, Triticum urartu
eincorn wheat, one-grained wheat, small spelt
engrain, petit épeautre
piccolo farro, spelta minore
Einkorn
escaña, escaña menor
Vild enkornsvete (Triticum boeoticum) är en uråldrig, primitiv veteart som anses vara ursprunget till odlad enkornsvete, som har samma morfologiska (strukturella) uppbyggnad, men bara en kärna (därav namnet). Ursprungscentrum för enkornsvetet är den "fruktsamma halvmånen" i Mellanöstern (=bältet Egypten-Sydostturkiet-Iran-Irak). I Syrien har man hittat arkelogiska fynd som antyder att man åt enkornsvete eller liknande för 10.000 år sedan. Enkornsvete fortsatte så småningom sin spridning runtom i västra Asien och till södra Balkan. Det vilda enkornsvetet trivs på jordar med stort innehåll av basalt, på lerjordar, kalkhaltiga jordar och på kalkstensjordar. Den kan växa i ett kuperat landskap med sommartorka, som t ex. i flodområdena kring Eufrat, likaväl som i den bittra kylan på de höga platåerna i centrala och östra Turkiet. Det vilda enkornsvetet tål dock inte varma och samtidigt mycket torra klimat.
Odlad enkornsvete (Triticum monococcum) är en lågväxt veteart (ca 7 dm hög) i familjen gräs. Det är en härdig och motståndskraftig, ettårigt sädesslag som kan växa på näringsfattiga jordar, men som ger ringa skörd. Den har kort, tätt och platt ax (plattare än den vilda), med långa borst och med 1- eller 2-blommiga småax, där vanligen endast en frukt (ett korn) utvecklas (därav namnet). Enkornskärnan har tätt omslutande blomfjäll ("skrov") och sköra ax (läs mer > Agnar & tröskning). Arten stammar från den "fruktsamma halvmånen" i Mellanöstern där den odlades i de tidiga jordbruksbyarna för 10.000 år sedan. Under yngre stenålder är enkorn den dominerande grödan i Mellanöstern och odling förtsatte in i järnåldern, tills den successivt ersattes av andra veteslag. Enkornsvete har haft stor betydelse för uppkomsten av såväl emmerveten spelt/dinkel och vanligt brödvete.
Europa: För 8.000 år sedan började odling av enkorsvete att spridas i Centraleuropa och var en mycket viktig komponent i Europas tidiga grödsortiment. Det var en betydelsefull gröda i de första jordbruksbyarna på Cypern, i Grekland och i Medelhavets västra flodområden. I områdena Jugoslavien, södra Ungern och Bulgarien odlades enkornsvete i en riklig mängd under yngre stenåldern och bronsåldern. Arten odlades också vid jordbrukets introduktion i de baltiska länderna. Betydelsen avtog stegvis under bronsåldern då den utsattes för konkurrens från det nakna, "fritröskande" (durum-)vetet, men behöll sin dominerande roll över östra och norra Europa där odlingsbetingelserna var sämre och odlades i många delar ända fram till Medeltiden.
Olika sorter: Det finns olika varianter enkornsvete. Se föreningens Allkorns bildregister. Vild och odlad emmer är diploida veten, har en uppsättning av 14 kromosomer vilket gäller för de tidigaste vetena. Andra diploida veten är två varianter av vild enkorn var. aegilopoides och var. thaoudar. Som diploid räknas också tvåkornsvete (Triticum urartu).
SÅ ANVÄND(E)S ENKORNSVETE
Mjölet är näringsrikt med högt proteininnehåll, men mjölet har svårt att utveckla glutentrådar, dålig jäsningsförmåga. Det är därför inte lämpligt till bakning. Enkornsvetet har först och främst använts till gröt, eller kokats som hela korn. Sedan romartiden har en stor del av skörden varit djurfoder. Numera är enkornsvete sällsynt odlad som brödsäd säväl som kreatursfoder.
© Kunskapskokboken. Reviderat 2013-02
