Pale Ale
(Burton Pale Ale, burtoniseringsprocessen, Amber Ale, English Summer Ale)
Skriv ut dryck
Grupper inom
Om medium (lättare) ales:
Pale Ale är den stora gruppen av ales och alla stora ölproducerande länder har sina egna varianter. England har t.ex. klassiska Burton Pale Ale och nationaldrycken Bitter, Irland har Red Ale, USA Amber, Tyskland Altbier, Belgien har Blonde, Brune och Saison, Frankrike Bière de Garde. Mångfalden är stor.
Alkoholstyrkan är vanligen över 6% och ölen brukar grupperas efter alkoholhalt. De flesta pale ale-sorterna är filtrerade och pastöriserade. Ibland får ölet efterjäsa i flaskan.
Pale ale är sällan speciellt blekt. Utseendet är allt från ljust guldgult t.ex. för Boddingtons till mahognyröd som i en irländsk red. Namnet pale fick ölet på den tiden porter var ”kung” i England. För att skilja de ljusare brons- eller bärnstensfärgade ölen från portern kallades de för pale ales.
Engelsk klassisk Pale Ale - Burton Pale Ale
Under andra hälften av 1800-talet skapade bryggeriet i Burton upon Trent (sedemera Bass) en pale ale av extra hög kvalitet vilken kom att dominera den engelska marknaden i många decennier, tills en kemist vid namn C.W. Vincent avslöjade burtoniseringsprocessen och gjorde den allmänt känd. Detta öl är förebild för många andra pale ales. Burtonisering innebär tillsatser av vissa mineraler till vattnet vilket ger karaktär åt ölet.
Fyllighet/kropp: Medelfyllig.
Färg: Gyllengul till kopparfärgad.
Alkoholvolym: 4,5-5,5%.
Beska: Medel.
Smakrikedom: Medel. Ofta lätt karamellig.
Lagring: -
Serveringstemperatur: 10-13ºC.
Ölexempel: Bass Pale Ale, Spitfire.
Passar som puböl och sällskapsöl. Passar till allehanda maträtter, inte för milda och inte för kraftfulla, gärna till enklare rätter och husmanskost. Bra t.ex. till hamburgare.
Karaktär: Engelsk pale ale är stark humlat vilket ger en komplex och beskt smak och arom som har en benägenhet att dominera. Viss sötma är vanligt, ibland tydlig.
American Pale Ale - Amber ale
I Nordamerika brygger man varianter av i stort sett alla de europeiska öltyperna. Endast de mer avvikande grupperna redovisas av Spisa. För en deltaljerad redivisning se Brewers Association.
Den nordamerikanska bryggeriorganisationen har definierat den amerikanska typen av pale ale som ett mörkt gyllene till kopparfärgat öl, med tydlig beska, smak och arom av humle. Ölet är medelfylligt och har ringa eller medium maltighet.
Amerikanska pale ales är ofta lättare, mindre beska och lätt syrliga i jämförelse med sina brittiska förebilder. Som amerikanska ales brukar också bastardölen Steam Ale och Cream Ale räknas. Dessa redovisas dock av Spisa under Amerikansk lager pga av ölens liknande karaktärer.
Amber (bärnsten) används som begrepp för vissa amerikanska smakrika pale ales som innehåller en mindre mängd kristallmalt eller annan färgande malt. Maltet ger ett kopparfärgat till brunt öl. Begreppet förekommer i USA, Australien och i Frankrike (ambrée) t.ex. Peforth Ambrée.
English Summer Ale
Sommarölet är ett nypåfunnen öltyp av marginell betydelse. Den skapades 1989 av John Gilbert, bryggare i London, som ville skapa en uppfriskade ale liknande lagern. Från början kallades ölet för "Summer Lightning" efter en novell av PG Wodehouse. Ölet är förebild för andra liknande öl.
Fyllighet/kropp: Lätt till medelfyllig.
Färg: Ljust, halmgul till gyllengul.
Alkoholvolym: 3,5-5%.
Beska: Viss till medel.
Smakrikedom: Kakig (bisquit), lätt kryddigt, syrligt.
Lagring: -
Serveringstemperatur: 5-7ºC.
Ölexempel: Samuel Adams Summer Ale.
Passar som törstsläckare och till lätta milda rätter.
Karaktär: Ett lättsamt "medelöl" vad gäller kropp, beska, maltsötma och alkoholhalt. Är ofta lätt citronsyrligt och ibland lätt kryddigt med ton av koriander.
Det finns Summer Ale och det finns Winter Warmer (se Strong Ales-Old ale). De är helt olika ölsorter. Vintervarianten är mörka, fylliga och tunga njutningöl. Sommarvarianten är ljusgula, lätta och lättdruckna öl.