Om syrliga öl
Skriv ut dryck
Syrliga öl skall ha tydigt syrlig smak. Det finns få syrliga öl numera. Veteöl är ofta lätt syrliga, liksom de spontanjästa. Öl kan upplevas som lätt syrliga tack vare aromen, men är inte med nödvändighet syrliga smakmässigt. Ett sådant öl beskrivs ofta som "friskt".
Det är mjölksyrabakterier som ger syrlighet åt ölet. Spontanjästa öl lagras på träfat vilket är en utmärkt grogrund för kulturutveckling. De syrabildande mikroorganismerna smiter igenom träfaten. Lång lagring i träfaten ger syrligheten. En modern metod att få syrliga öl är att bryggaren tillsätter mjölksyrabakterier direkt i bryggden.
Karaktär: Tydligt syrlig smak. De är vanligtvis medelfylliga med obetydlig eller ringa beska. De kan sakna sötma eller vara sötaktiga. Färgen är ofta gyllengul.
Ölsorter: T.ex. Cantillon Gueuze, Lindemans Kriek, Oud Beersel, Weihenstephane Weissbier och Prize Old Ale.
Passar som utmärkta törstsläckare och till syrliga, salta och kryddiga rätter. Fruktiga och sötaktiga varianter kan passa som välkomstdrink, till skaldjursrätter t.ex. moules med frites, eller till efterrätter.
Historik: Innan industiraliseringen tid var syrliga öl vanligt, men idag finns endast få sorter kvar. Den äldsta bryggmetoden spontanjäsning (se avsnitt Öljäsning) ger vanligen komplexa och syrliga öl, dock inte alltid.
Som syrliga öltyper räknas:
* Lambic, Faro, Gueuze, fruktlambic.
* Leipziger Gose
* Oud Bruin, Oud Red
* Berliner Weisse