Krokredskap, spjut
(fiskekrok, hulling, agn, bete, meta, metspö, quivertip, matchspön, bottenmeta, flöte, feederspön, kastspö, spinnspö, haspelrulle, fiskedag, spinnare, wobbler, flugfiskespön, fluga, flytjigg, tafs, lekande, lekare, pilka, pikning, pirkning, pimpla, pimpelfiske, angeldon, angelfiske, dörja, dörjning, utter, utterbräda, ro långdrag, dragrodd, trolla, trollning, trollingspö, paravan, långrev, backa, backor, harpun, harpunering, ljuster, ljustra, harka, huttjärn, saxredskap)
Skriv ut vara
Grupper inom
Om fiskemetoder:
Krokredskap används främst vid fritidsfiske som att meta, pilka och dörja, men ibland även av kustnära yrkesfiskare som till exempel använder långrev (bild ovan). En fiskekrok är av metall med vass spets avsedd för att fånga fisk. Kroken är vanligen försedd med hulling (bakåtvänd spetsig tagg) för att fisken skall fastna ordentligt. Hullinglösa krokar används ofta av sportfiskare som inte är intresserade av fisken som mat och därför återsätter den i vattnet efter fångst. Kroken agnas (förses) ibland med ett bete (mask, fisk e.d.), ibland behövs inte något bete. Kroken fäst ihop med fiskelinan eller sitter fast på drag, pilkar eller dylikt. Vid fiske med kastspö brukar man använda en "tafs" med en "lekande" vid fiskelinans slut (läs mer nedan > Kastspö).
- Metspö: Att meta fisk innebär att man har ett långt spö med lina, flöte och krok på vilket man agnar (fäster) betet t.ex. mask. När fisken fastnat på kroken drar den ner flötet under vattenytan. Vanligen hänger kroken någon eller ett par meter under vattenytan. Den övre delen på ett fint metspö benämns quivertip. Denna skall darra när fisken nappar. Det finns speciella kastspön med haspelrulle avsedda för metfiske som benämns matchspön. Spöna är gjorda för att kunna kasta lätta flöten långt ut. Spölängd 3-4 meter, med väldigt låg vikt. Man kan också bottenmeta vilket innebär att ett sänke (tyngd) drar ner kroken nära botten. För ändamålet finns speciella fiskespön benämnda feederspön.
- Kastspö (spinnspö): Ett kastspö består av ett böjligt spö, fiskerulle med lina och fiskedrag. Genom att svinga spöt kastas draget ut i vattnet, som sedan vevas in med hjälp av fiskerullen. Det finns många olika spön, rullar, linor och drag för olika ändamål. Vanligaste rullen benämns haspelrulle. Bland dragen skiljer man på spinnare (krok med snurrande "sked") och wobbler (fiskliknande drag som "wobblar" sig fram i vattnet). En speciell form av kastspö är flugfiskespön. Dessa är extra långa och böjliga och man använder "flugor" som beten i stället för drag. Drag försöker efterlikna mindre fisk som större rovfiskar äter, medan flugor försöker efterlikna insekter som bland andra laxfiskar äter. "Flugorna" flyter på vattnet och är ett så kallat flytjigg. Kastspön kan användas till dörjning (se nedan). Vid kastlinans ände fäster man en tafs med en lekande (lekare) . Tafsen är en kort metallina som förhindrar att fisken biter av fiskelinan och lekaren är en snurranordning som gör att fiskelinan inte tvinnar sig av roterande drag vilket gör linan svagare och att den trasslar sig lättare. Lekanden har även en praktisk hake där man enkelt kan sätta fast drag, så slipper man knyta om varje gång man byter drag.
- Pilk används vid pilkning, även kallat att pirka eller pimpla. Det innebär att man har en lina med med en pilk (krokförsedd tyngd) i änden. På linan kan det sitta flera mindre krokar. Pilka gör man från båt eller på vintern genom isen. Pilken sänks ner till botten, varefter den dras upp ett par meter. Sedan rycker man hela tiden i linan för att fånga fisk. Det finns korta fiskespön avsedda för ändamålet, eller så håller man fiskelinan i handen. Sommartid används sällan bete, utan fisken hugger på de blänkande krokarna eller fastnar på krokarna av rycket. Pimelfiske används mest för stimfiskar som torsk och sill, men också för abborre och andra fiskar. Det är ett effektivt fiske om man hamnar mitt i ett stim, varvid man kan få flera fiskar samtidigt på krokarna. Det var förr även ett fiskesätt för yrkesfiskare.
- Angeldon (agelfiske): Meta och pilka förekommer även vintertid då man borrar ett hål i isen där man sänker ner metkroken eller pilken. Vid metning kan man använda sig av angeldon, som är en slags vippa fäst i isen på vilken fiskelinan hängs upp. När fisken nappat lossar linan från vippan som börjar gunga fram och tillbaka. Redskapet är användbart när man vill meta fisk i många hål samtidigt.
- Dörj består av lina, vinda (enkel vevanordning av trä), sänke och krok. När man dörjar (ror lång-/drag, dragrodd), släpar man en lång lina efter båt som rör sig långsamt framåt. I linans ände sitter en eller flera krokar eller ett drag. Man kan dörja med kastspö och drag som inte vevas in förrän man fått napp. Vanligt är att dörja abborre och gädda i insjöar eller makrill till havs. Vid dörjning kan man använda sig av en "utter" (utterbräda) varmed man kan använda ett flertal fiskedrag samtidigt. Motsvarande förekommer vid trollning och brukar då kallas pulkor.
- Trolla (trollning) är en form av dörjning, som innebär fiske efter motorbåt till havs. Vanligtvis används många trollningsspön samtidigt, vilka kan fästas i en så kallad paravan. Man har vanligen en sådan på var sida om båten, ibland även uppepå båttaket.
- Långrev (bild ovan) även kallat backa, består av en lina med många krokar (100 stycken eller fler), vid vilka mask, fiskbitar eller små betesfiskar som löja är fästa. Förr användes ofta levande fisk som bete, vilket numera är förbjudet. Det finns både ytstående och bottenstående långrev. Vid ytan fiskas till exempel lax, vid botten torsk, plattfisk och ål. Förr var långrev ett vanligt redskap för att fånga långa till havs. I insjöar fångar man bland annat gädda, abborre, lake och ål. Långrevsfiske är kritiserat för att sjöfågel fastnar på krokarna och drunknar när de fångar betet eller fisken.
Spjutredskap:
- Harpun (harpunering) är ett spjut fäst till en lina, vilket används vid jakt av större vattendjur som säl eller val. Sportdykare använder harpungevär för undervattensfiske. I Sverige är det förbjudet att använda harpun. I utvecklingsländer används enkla spjut för fiske.
- Ljuster (ljustra, harka, huttjärn) är ett gammaldags gaffelliknande fångstredskap avsett för att ljustra (spetsa) fisk, främst ål. På en lång stång sitter spetsar av järn med eller utan hullingar (= bakåtvänd spetsig tagg). Ljustret stöts kraftigt ner i tång, gräs- sand eller mjukbotten där ål förväntades vara, därefter snabbt upp i båten med eventuell fångst. Metoden är numera förbjuden i Sverige. På land kan en harka avse en slags kratta med järnpinnar.
- Saxredskap med vassa piggar fungerar ungefär som råttfällor, de slår igen när fisken hugger på betet. De är numera förbjudna att använda i svenska vatten.
© Kunskapskokboken. Reviderat 2014-07
