Latin: Clupea pallasii, Clupea pallasii marisalbi, Clupea pallasii, marisalbi

Stillahavssill (Clupea pallasii) är biologiskt en art i släkte Sillar som också omfattar den snarlika atlantiska sillen (läs mer > Atlantisk sill). Det finns två kända underarter, dels Vitahavssill (C.p. marisalbi), dels Chosa herring (C.p. suworowi) vilka saknar närmare beskrivning. Det är en avlång fisk med djupt kluven stjärtfena och mjukstrålade fenor (ej taggiga) vilket skiljer den från den atlantiska som är taggstrålad. Ryggen är mörkt blågrön, sidor och buk är silverfärgade. Den blir vanligen 25 centimeter lång (max 46 cm). Se film, klicka på Sasuke Tsujita" under bilden ovan.

Förekomst: Fisken lever i stora stim kustnära på 0-500 meters djup. I Norra Ishavet från Vita havet där den möter Atlantsillen, längs Rysslands norra kust till Östsibiriska Havet ner till Kamchatkas östra kust, Sachalin, Japans och Koreas kuster. Även från Alaska ner utefter Nordamerikas västkust till Kaliforniahalvön. Förekommer även i bräkt vatten och i sötvatten i sjöar på Sachalin (östra Ryssland), Hokkaido och Honchu (Japan). Se fiskkarta via länk nedan.

Fiske: Arten är föremål för kraftigt fiske, främst av ryska och kanadensiska fartyg. Fångsten avsätts främst i Japan.

Miljö: Bestånden av stillahavssill är oklar, undermålig statistik (data deficient).


SÅ ANVÄNDS STILLAHAVSSILL

Stillahavssill används mest till fiskmjöl/djurfoder (läs mer > Fiskmjöl). Som mänsklig föda används den på samma sätt som atlantisk sill (se dito). Rommen är särskilt eftertraktad i Japan. Den säljs färsk, frusen, saltad, rökt och konserverad. Saltad och lagd på tång benämns den kazunoko-kombu.

© Kunskapskokboken. Reviderat 2023-08

Läs mer

Atlantisk sill

Sillar

Sillartade fiskar ¤

Fiskmjöl ¤

• Sillfiskar ¤

• Ansjovisar
• Sillar
• Skarpsillar
• Sardiner
• Flodsillar
• Menhadensillar
• Vargsillar