Pluggskivling

Pluggskivling

(allmän pluggskivling)

Latin: Paxillus involutus

  • Ätbarhet: Giftig. Ansågs förr som ätlig efter avkokning.

  • Gift: Okänt. "Paxillussyndrom" är närmast att betrakta som en födoämnesallergi som kan uppkomma vid upprepad förtäring av pluggskivling. Enstaka dödsfall har rapporterats.

  • Symtom: Lömsk, ofta fördröjd effekt. Diarré, illamående och svåra allergisymtom.

  • Förväxlingsrisk: Vissa riskor, främst pepparriska (ätlig) med vitt köttsaft. Unga, färska riskor skiljer sig från många andra svampar genom att de "blöder" vid snitt.

  • Kännetecken: Växer ofta i stora ringar på gräsmattor.

  • Hatt & fot: Först svagt avrundad till utbredd hatt, för att sedan bli plan eller trattlik. Ofta med svag puckel i mitten. Länge inrullad kant, som är tydligt fårad. Grågul, olivbrun eller rostbrun. Slät ibland strimmig hatt, 7-15 cm bred. Klibbig i fuktigt väder. Gulvit till gulbrun tapplik fot, avsmalnande vid fotbasen. 4-8 cm hög och 1-3 cm tjock.

  • Undersida: Först ljust gulbruna skivor, senare alltmer rostfärgade. Täta skivor som vid tummning blir brunfläckiga. Vidfästade till nedlöpande skivor.

  • Svampkött: Gulbrunt kött som mörknar vid snitt. Mild smak och något sylig lukt.

  • Utbredning: Mycket vanlig i södra och mellersta Sverige. Vanlig i Norrland. Säsong juni-okt med topp i sept.

  • Växtsätt: Växer ofta i stora ringar på gräsmattor, men förekommer även i barr- och lövskog, ofta under tall och gran och på kalhuggen mark.

Externa länkar

Svampguiden

Logga in

Användarnamn eller mailadress
Lösenord

Glömt lösenord
Bli medlem

Innehållsförteckning