Ölhistoria
(alu, kvass)
Skriv ut dryck
Konsten att brygga öl utvecklades sannolikt under yngre stenåldern. I runskrift har man funnit ordet alu, vilket troligen är ursprunget till engelskans ale. När människor började bruka jorden var det säd de odlade och världens äldsta kända recept är ett ölrecept. I Mesopotamien 3000 år f.Kr kände man till öl. Via Egypten, spred sig öltillverkning till Grekland och Romarriket (som dock föredrog vin) upp till germanerna.
Tidigt ute att brygga öl var också afrikanerna, men de lärde sig brygga öl av hirs och durra. I Asien bryggde man tidigt sin sake på ris ("risvinet" sake är snarare en variant på öl, än på vin och definitivt inget "brännvin"). De slaviska folken odlade främst råg på de magrare jordarna och framställde därav ett öl kallat kvass.
På 1000-talet e.Kr. lärde man sig använda humle i ölet, vilket fick viktig konserverande verkan och gav ölet angenäm smak. Därmed var grunden för storskalig tillverkning lagd. Näringen utvecklades kraftigt under senmedeltiden i norra och mellersta Tyskland samt i Nederländerna. Öl var på medeltiden en viktig basvara tillsammans med bröd.
Ölnäringen utvecklats kraftigt under 1500-talet i Mellaneuropa, men minskade under 1600-talets krigiska period, med undantag för brittiska och bayerska bryggerier. Nya drycker som brännvin, kaffe och te ersatte i viss mån ölet. Protestantismens införande medförde att klostrens bryggerikunnande i stor utsträcking försvann.
Avgörande för vår tids öl var utvecklingen av det mörka bayerska lagerölet under 1800-talets början och dess vidareutveckling av den ljusare pilsnern, i den tjeckiska staden Plze| (tyska Pilsen), under mitten av 1800-talet.
Tack vare långsammare jäsningen i kyla blev ölet mer hållbart än tidigare. De tekniska och kemiska tillverkningsmetoderna förbättrades. Pastörisering ökade hållbarheten ytterligare. Tyskarna blev världsledande ölproducenter i början av 1900-talet, med utvecklade storindustrier.
Det tidiga svenska ölet var ett överjäst, mörkt och ganska sött öl. Underjäst pilsneröl, var i Sverige så gott som okänt fram till 1843, då Gustaf Pihl´s Tyska Bryggeriet anlades i Stockholm. Pilsnern slog snabbt ut "svenskölet".