Fotograf/bild: Land Trophy, film: Ivo Zboil, alosa alosa

Flodsillar

(flodsillar 1. majfisk 2. staksill 3. amerikansk shad)

Latin: Alosidae, Alosa 1. alosa alosa 2. alosa fallax 3. Alosa sapidissima

shads, river herrings 1. allis shad 2. twaite shad 3. American shad 4. American gizzard shad, mud shad

aloses, harengs de rivière 1. grande alose, alose vraie 2. alose feinte 3. alose savoureuse

alosa, aringhe di fiume 1. alosa, alaccia 2. cheppia

Alosa, Flussheringe 1. Maifisch, Alse 2. Finte, Elben 3. Amerikanischer Shad

aloses, arenques de río 1. sábalo 2. alosa, saboga 3. sábalo americano

Flodsillar består biologiskt av två underfamiljer inom familj sillfiskar, Alosidae och Dorosomatinae (läs mer > Sillartade fiskar). Flodsillar är anadroma stimfiskar, det vill säga havslevande fiskar som förökar sig i floder till skillnad från släkte Sillar (därav namnet "flod"). Liksom laxfiskar dör många arter efter lek. De är anpassningsbara till nya miljöer och det finns rena sötvattensarter till exempel arten Killarney på Irland, Alewhife i Lake Ontario. Flera arter Alosa är inhemska i Svarta och kaspiska havet. Det finns över 100 arter och underarter flodsillar. De har en djupare kropp än andra sillar. Ryggen är vanligtvis mörk med blå, violetta eller gröna nyanser, sidorna är silverglänsande. De flesta arter är små och väger under 300 gram, men enskilda arter kan kan väga upp till 5 kilo. Se film, klicka på " Ivo Zbořil" under bilden ovan.

Alosidae består av 4 släkten, varav två är ekonomiskt betydelsefulla. Alosa är det släkte som vanligen avses när man talar om flodsillar. Släktets fiskar är unika för att de kan urskilja ultraljud vid frekvens över 20 kHz vilket gör att de kan undvika delfiner som ekolokaliserar sina byten. Alosafiskar förekommer i Atlanten, Medelhavet, Svarta och Kaspiska Havet. Betydelsefullt är också Menhadenfiskar som omfattar två släkten (se dito).
Dorosomatinae betsår av ett 20-tal kända arter i släkten (Anodontostoma, Clupanodon, Dorosoma, Konosirus, Gonialosa, Nematalosa). De flesta är små sillfiskar under 20 centimeter långa. Förekommer främst i tropiska vatten i Mexikanska golfen, Indiska Oceanen, Sydostasien och norra Australien inklusive Papua Nya Guinea. Främsta undantag American gizzard shad som är stor och även förekommer i kallare vatten (se nedan).

Det finns över 100 arter och underarter flodsillar, varav ett urval enligt nedan.

Västeuropeiska flodsillar:

Majfisk (Alosa alosa) förekommer i östra Atlanten från Sydnorge ner till Afrikas nordvästra kust. Sporadiskt även i södra Östersjön och i västra Medelhavet. Den lever på 10-300 meters djup och i floder. Ryggen är blågrön med 1 till sex mörka fläckar längs sidan. Den blir 45-50 centimeter lång (max 70 cm, 4 kg). Bestånden minskar till följd av förorenade lekfloder, men anses inte hotad (least concern). Se fiskbild och fiskkarta via länk nedan.
Staksill (Alosa fallax) förekommer längs Västeuropas kuster från Island och södra Norge in i södra Östersjön, ner till Nordafrika och in i Medelhavet och Svarta Havet. Den lever på 40-100 meters djup och i flodmynningar samt i några större sjöar. Till utseendet lik majfisk med mörka fläckar längs sidan, Den blir cirka 40 centimeter lång (max 60 cm, 1,5 kg). Bestånden av staksill är minskande till följd av förorenade lekfloder men beståndet anses inte hotad (least concern). Se fiskbild och fiskkarta via länk nedan.
North African shad (Alosa algeriensis) förekommer utmed Nordafrikas kust från norra Marocko till norra Tunisien samt utmed Sardiniens västra kust. Lever dessutom som sötvattensfisk i sjön Ichkeul i Tunisien. Maxlängd 50 centimeter. Arten är hotad (endangered).
Killarney shad (Alosa killarnensis) är en sötvattensfisk som endast förekommer i sjön Lough Leane sydväst om staden Killarney i Irland. Det är troligen en ättling från staksill som hamnat i sjön efter den senaste istiden för 10.000 år sedan. Maxlängd 20 centimeter. Arten är allvarligt hotad (critically endangered).
Agone (Alosa agone) är en sötvattensfisk hemmahörande i de norditalienska sjöarna till exempel i lago Garda och Maggiore. Den har också inplanteras i sjöar lite längre söderut. Maxlängd 40 centimeter. Arten anses inte hotad (least concern).

Östeuropeiska flodsillar: Kaspiska havet 5 arter och 10 underarter, Volga Ryssland 1 art. Svarta Havet och Azovska sjön 4 arter, samt två arter i de grekiska sjöarna Koronia, Volvi och Vistonis. Arterna är varierande grön, gul och rödmarkerade.

Nordamerikanda flodsillar:

Alewife (Alosa pseudoharengus) lever utmed Nordamerikas östkust från Red Bay i norra Kanada ner till South Carolina i USA. Den söker sig från havet upp i flodsystemen i lektider. Förekommer även stationär i sjöar och är hemmahörande i Lake Ontario varifrån den spritts till de andra stora sjöarna via Wellandkanalen (förbi Niagarafallet). Maxlängd 40 centimeter och största uppmätta vikt är 200 gram. Arten anses inte hotad (least concern). Se fiskbild och fiskkarta enligt länk nedan.
American shad (Alosa sapidissima) lever utmed Nordamerikas östkust från Labrador i Kanada ner till Saint Johns river i mellersta Florida. Den har beskrivits som "fisken som livnärde nationens grundare". Arten har inplanterats på Stillahavskusten. Arten lever i stim på 0-250 meters djup och i floder när den leker. Medellängd 43 centimeter och vikt 1.5-3,5 kilo (max 76 cm, 5.5 kg). Arten är mer närbesläktad med de europeiska arterna än övriga amerikanska shads. Arten anses inte hotad (least concern). Se fiskbild och fiskkarta enligt länk nedan.
Blueback shad (Alosa aestivalis) lever utmed Nordamerikas östkust i samma område som American shad. Den lever kustnära på 5-55 meters djup och blir 25-30 centimeter lång (max 40 cm, 200 gram). På vintern flyttar den ut på djupare vatten, vilket även kallas summer shad. Den har inplanterats i olika sjöar i flera stater och i Tennessee river. Fisken är utrotningshotad (rödmarkerad). Arten riskklassad (volnerable). Se fiskbild och fiskkarta enligt länk nedan.
Hickory shad (Alosa mediocris) lever utmed USA:s östkust från Maine i norr ner till Saint Johns river i mellersta Florida. Längd vanligen 30-35 centimeter (max 60 cm). Den förväxlas lätt med American shad, men kan skiljas från denne för hickory har en utskjutande underkäke. Arten anses inte hotad (least concern). Se fiskbild och fiskkarta enligt länk nedan.
Skipjack shad (Alosa chrysochloris) lever i norra Mexikanska golfen från Texas till nordvästra Florida och i tillrinnande floder där den leker. Längd vanligen 35-40 centimeter (max 50 cm, 1,7 kg). Arten anses inte hotad (least concern). Se fiskbild och fiskkarta enligt länk nedan.
Alabama shad (Alosa alabamae) lever i norra Mexikanska golfen från Mississippideltat till nordvästra Florida och i tillrinnande vattendrag för att leka. Vanlig längd cirka 40 centimeter (max 50 cm). Fisken är utrotningshotad (rödmarkerad). Arten är lätt hotad (near threatened). Se fiskbild och fiskkarta enligt länk nedan.
American gizzard shad (Dorosoma cepedianum) lever på 0-33 meters djup längs Nordamerikas östkust inklusive flodmynningar från Nova Scotia i norr ner till Florida och runt Mexikanska golfen till Rio Páuca och norra Yucatanhalvön i Mexiko samt nordligaste Kuba. Vanligen 35 centimeter lång (max 57 cm). Arten anses inte hotad (least concern). Se fiskbild och fiskkarta enligt länk nedan.

Asiatiska flodsillar:

Dotted gizzard shad (Konosirus punctatus) lever utmed kuster och flodmynningar runt södra Japan, sydvästra Korea och i norra Kina ner till Taiwan. Längd från 15-32 centimeter. Arten anses inte hotad (least concern). Se fiskbild och fiskkarta enligt länk nedan.
Australian river gizzard shad (Nematalosa erebi) förekommer på kuster och flodmynningar i Australiens norra sida och runt Papua Nya Guinea. Arten anses inte hotad (least concern). Se fiskbild och fiskkarta enligt länk nedan.

SÅ ANVÄNDS FLODSILLAR

Flodsillar är betydelsefulla som matfisk främst i östra Nordamerika och i områdena runt Kaspiska och Svarta Havet inklusive Azovska sjön samt lokalt på andra platser där de förekommer. Majfisk var förr betydelsefull i delar av Europa, men inte längre. Köttet har god smak, men kort hållbarhet och är full av små fiskben som rensas bort. Flodsillar anrättas som annan sill och vitfisk, kokt, stekt, halstrad/grillad, panerad och friterad, rökt eller ugnslagad. Förekommer också som inlagd sill i ättika med lök och kryddor. Rommen är eftertraktad, särskilt från amerikansk shad som brukar stekas. Se recept via länkar nedan.

Klassiska recept:

Missoltini är en traditionell fiskrätt i italienska Lombardiet. Flodsill från lago di Como saltas i två tre dagar, sköljs av i kallt vatten och hängs upp på spikar för att torka i solen i 1-2 veckor. Fisken packas hårt i metallkärl tillsammans med lagerblad, ursprungligen i trätunnor benämnda missolte. Där får fisken ligga några veckor eller månader innan konsumtion. Fisken grillas och serveras med polenta. Se film via länk nedan.
Stekt shadrom: Rom från amerikansk shad är klassisk rätt i östra USA och Kanada. Urtagen romsäck sauteras (steks) i smör, garneras med persilja och serveras med citronklyftor. Se film via länk nedan.