Nickel
(järnmetallerna, nickeallergi)
Skriv ut dryck
Latin: Niccolum
nickel
nickel
nichel
Nickel
níquel
Grupper inom
Mineraler, spårämnen:
Nickel (Ni) är ett metalliskt grundämne (se dito). Förekommer i jordskorpan i ringa omfattning oftast i förening med järn, kobolt och koppar. Nickel, järn och kobolt kallas ibland för järnmetallerna. Gediget nickel är sällsynt. Förekommer också i hav och i luften. De naturliga utsläppen sker genom lakning och vittring av bergarter och vid vulkanisk aktivitet. Nickel redovisas inte i näringsdeklarationer.
Användning: Huvuddelen av nickel används för framställning av rostfritt stål och legeringar. Nickel ökar materialens styrka, seghet och korrosionshärdighet i ett stort temperaturintervall. Superlegeringar används inom rymdtekniken. Väsentlig del används för framställning av konsumtionsprodukter som diskbänkar, möbler, cyklar med mera.
Miljö: Nickel är ett nödvändigt grundämne för vissa växter. Nickel förekommer som föroreningar i industriområden och storstäder.
Tillsatser i mat: Nickel förekommer inte i mattillsatser.
Förekomst i mat: Nickel förekommer i mycket små mängder i maten, främst i choklad, nötter, bönor, ärter och säd. Man kan också få i sig en del vid hög konsumtion av kaffe och te.
Förekomst i kroppen: Nickel förekommer främst i sköldkörtel och binjurar och misstänks därför ha betydelse för dessa organs funktion. Behovet är obekant. Nickelupptag ökar vid järnbrist, graviditet och amning. C-vitamin hämmar upptag.
Hälsa: Nickelbrist och nickelförgiftning är obekant. I högre koncentrationer är nickel emellertid giftigt. Nickelallergi förekommer och orsakas av nickelhaltiga föremål som örhängen och andra smycken, knappar, blixtlås eller mynt. Nickelallergi medför eksem.
© Kunskapskokboken. Reviderat 2016-06