Fotograf/bild: Slideshare & Ooreka
Växtfysiologi ¤
(växtfysiologi 1. klorofyll 2. fotosyntes 3. cellandning)
Skriv ut vara
plant physiology 1. chlorophyll 2. photosynthesis 3. cellular respiration
physiologie végétale 1. chlorophylle 2. photosynthèse 3. respiration cellulaire
fisiologia vegetale 1. clorofilla 2. fotosintesi 3. respirazione cellulare
Pflanzenphysiologie 1. Chlorophyll 2. Photosynthese 3. Zellatmung
fisiología vegetal 1. clorofila 2. fotosíntesis 3. respiración celular
Grupper inom
Matjord, näring, gödsling:
Växter varierar i storlek från någon millimeter till omkring 100 meter. Man räknar med att det finns över 400 000 arter. Växter tar till sig utspädda energi- och näringsämnen. Därför har växter stor kontaktyta mot omgivningen, stor bladyta som kan samla upp ljusenergi och luftens koldioxid, samt stort rotsystem som kan samla upp vatten och mineralnäring. I växtcellerna lagras stärkelse och cellväggarna består mestadels av cellulosa. Till skillnad från djur har växter i allmänhet "öppen tillväxt", de uppnår inte någon bestämd fullvuxen storlek utan växer kontinuerligt, ibland i tusentals år som vissa träd. Angrepp av mikroorganismer leder till produktion av antibiotiska substanser och som skydd mot betande djur kan växter bilda gifter, illasmakande ämnen eller falska hormoner ("p-piller") som minskar antalet betande djur. Naturen är fantastisk.
SINLIGA VÄXTER
Växter har olika sinnen, balans- känsel-, lukt-, smak-, och synsinne som tar intryck från omgivningen. Den växer upprätt oavsett underlagets lutning, den kan reagera vid beröring och av temperaturväxlingar. Den "ser" var solen finns och utvecklas mest i den riktningen, eller vrider sig som solrosen mot ljuset. Om aftonen sluter sig blommorna. Växter har en "inre klocka" som håller reda på årstiderna så att knoppsprickning, blomning och vintervila infaller vid rätt tidpunkt, den ställer om sig inför vinterns kyla och på våren mot skadlig UV-strålning.
- Rötternas uppgift är att ta upp vatten och näringsämnen ur jorden, hålla fast växten och fungera som näringsförråd. Rötterna har rothår med olika hål för olika näringsämnen. En viss form passar för magnesium, en annan för fosfor och så vidare. Vissa ämnen liknar varandra vilket kan ställa till problem för växten. Att växten kan ta upp vatten sammanhänger med salthalt (osmotiska trycket). Är salthalten i växten högre än i jorden tas vatten in. Är salthalten högre i omgivningen, som i vägdiken intill vägar som saltats, gäller omvänd osmos. Växten lämnar ifrån sig vatten, torkar ut och dör. Svamprot (Mykorrhiza) är en svamp som lever i symbios (samarbetar) med rötterna. Den hjälper växten med kväve- och mineralupptag och växten ger svampen socker. De flesta växter har någon form av svamprot, dock inte kålväxter, betor och mangold.
- Stammens uppgift är att transportera vatten och näring till bladen och att ge växten höjd och stabilitet.
- Bladens uppgift är att fånga upp ljusets solenergi, ta upp koldioxid från luften, släppa ut syre och vattenånga, samt reglera temperaturen. Klorofyll är det ämne i bladen som fångar upp solenergi. Det ger också växterna deras gröna färg. Klyvöppningar är öppningar i bladen som tar in koldioxid från luften och släpper ut syre och vattenånga. För att de skall öppna sig behövs ljus och vatten. De är också stängda om temperaturen är under +4ºC eller över +40ºC.
VÄXTPIGMENT
Biologiska pigment är ämnen i djur- och växtceller som ger färg (pigmentering) genom absorption (upptagning) eller reflektion (återkastning) av ljusets olika våglängder. Hos djur finns till exempel blodfärgämnet hemoglobin, gallfärgämne i matsmältningsapparaten och i fettvävnad finns röd-gula karotenoider. Synfärgämnen finns i ögats näthinna, i hud, hår och fjädrar finns röda till svarta melaniner. I växter finns olika pigment vars främsta uppgift är att absorbera ljus som behövs till fotosyntesen. I andra hand att ge färg åt blommor som lockar till sig insekter och åt frukt som lockar till sig djur som medverkar till spridning av växten. Nedan två pigment som för oss är mest intressant, klorofyll som ger grön färg och karotenoider som ger gul, orange och röd färg åt blad och frukter.
- Klorofyll är det pigment i växter och alger som fångar upp solenergi (fotosyntes) vilket omvandlas till druvsocker och syre. Klorofyll absorberar röda och blå våglängder som fångar in ljus och reflekterar grönt ljus vilket ger växten grön färg. Utan ljus ingen färg (jämför > Endive). Utan ljus kan frön gro men inte utvecklas till planta (läs mer > Om groddar och skott).
- Karotenoider är pigment som absorberar ljus som inte fångas in av klorofyll och ingår i fotosyntesen samt skyddar klorofyll från att förstöras. Det finns många olika varianter, bland annat α-karoten som finns i morot. Karotenoider reflekterar gult, orange eller rött ljus som ger attraktiv färg åt blad, blommor och frukt (läs mer > E160a Karotener). Karoten omvandlas av kroppen till A-vitamin (läs mer > vitamin A, retinol).
BIOLOGISKA VÄXTPROCESSER
Växter anpassar sin levnad efter klimatet. Den förändring av färger på blad och frukter som sker på hösten i tempererat klimat sker inte i subtropisk och tropiskt klimat. Vid brist på vatten (torka) avstannar fotosyntes, cellandning och tillväxt. Läs mer > Kvalitet på grönsaker och frukt.
- Fotosyntes (kolsyraassimilation) är den kemiska process där koldioxid och vatten genom inverkan av solenergi omvandlas till druvsocker och syre. Energin driver kemiska reaktioner där vatten delas upp i väte och syre. Det mesta av syret släpps ut i luften, en del används till växtens cellandning. Vätet förenas med koldioxiden från luften, som växten "andats in". Föreningen av väte-, kol- och syreatomer blir till druvsocker (glukos).
- Vattenavgivning: Växterna avger hela tiden vatten. Vattenånga kräver energi och växten kyls av, ett sätt att hålla rätt temperatur. Avdunstning driver också på vattenströmmen från marken vilket tillför ny näring. Därför växer växter fortare i varmt klimat. Avdunstningen varierar för olika delar och för olika växter. Större yta mer avdunstning. Ett vaxlager på till exempel äpplen minskar vattenavgivning.
- Cellandning (bioenergetik) är den process som beskriver hur cellerna tillgodogör sig energi från glukos med hjälp av syre. Det är alltså inte en in- och utandning som hos däggdjur, snarare cellens ämnesomsättning. Frukt och bär utvecklas i tre steg. Först delar sig cellerna och blir fler. Därefter växer cellerna och blir större. I sista fasen mognar cellerna varvid andningen avstannar mer eller mindre. Andningshastigheten varierar mellan olika frukter. Läs mer om andningshastighet > Om frukt och bär.
- Färgförändring: På hösten förändras färgen på blad och frukter i tempererat klimat från grönt till olika nyanser av gult, orange, rött och brunt beroende på artens pigmentsammansättning. Nätterna blir kallare och växten förbereder sig för vintervila. Förbindelsen mellan blad och resten av trädet stängs av och klorofyllproduktionen avslutas. Klorofyllet i bladen bryts ner och blir färglös varvid andra färgpigment framträder. Färgförändring sker också i frukterna på liknande sätt som skiftar från grönt till andra färgnyanser. Ju större skillnad mellan dag- och nattemperatur desto snabbare går processen och desto mer färgförändring. Denna omvandlingsprocess gäller inte i subtropisk och tropiskt klimat där värmen är hög på dag som natt året om. I till exempel Thailand förblir apelsinerna gröna när de mognat färdigt. Läs mer > Om frukt och bär.
Färgen på frukt säger inget eller föga om mognadsgrad. Läs mer > Om frukt och bär.
Klorofyll är värmekänsligt. Vid hastig tillagning får grönsaker intensivare färg, men efter 5 minuters kokning börjar färgen mörkna allt mer. Är kalciumhalten i kokvattnet hög förstärks effekten, vilket man kan motverka genom att tillsätta pyttelite bikarbonat i vattnet som höjer pH-värdet varvid den klargröna färgen bibehålls, även vid långvarig tillagning. Bikarbonaten har dock andra negativa effekter, smaken påverkas och konsistensen kan bli mosig. Mycket syra till exempel en syrlig dressing kan också få grönsaker att bli murrigt olivgröna. Klorofyll förekommer som färgtillsats i mat (läs mer > E140 Klorofyll, klorofylliner) och som kosttillskott i hälsobutiker (med tvivelaktig verkan).
© Kunskapskokboken. Reviderat 2022-10