Bly
Skriv ut dryck
Latin: Plumbum
lead
plomb
piombo
Blei
plomo
Grupper inom
Mineraler, spårämnen:
Bly (Pb) är ett mjukt och formbart metalliskt grundämne med låg smältpunkt (läs mer > Grundämnen). Blyföreningar finns överallt i luft, mark och vatten. Gediget bly är ovanligt i naturen. Jordskorpan innehåller cirka 13 gram bly per ton. Halten av olika blyisotoper i bergarter och mineral kan användas för geologisk åldersbestämning. Bly redovisas inte i näringsdeklarationer.
Användning: Näst järn är bly den femte mest använda metallen (efter järn, koppar, aluminium och zink). Bly används som regel legerat med andra metaller, främst grundämnet antimon (Sb) och tenn (Sn). Ungefär hälften används i blyackumulatorer (batterier). Resten inom kemisk industri, i vapenkulor och hagel, elkablar med mera. Bly som bensintillsats är förbjudet inom EU och i de flesta andra länder. Bly ingår tillsammans med silver och tenn i tandfyllningsamalgam. Bly används också som skydd mot radioaktiv strålning, till exempel som skydd av sköldkörteln vid tandröntgen.
Miljö: Genom utsläpp vid mineralbearbetning och förbränning tillförs bly i fina partiklar till miljön. I naturen återfinns blyet främst i ytjordar och sediment, oftast hårt bundet till organiskt material. Höga halter i växtceller stör fotosyntesen och finrotsbildningen där blyet främst ansamlas. Det är på sura, blyhaltiga jordar som växter kan visa symtom på blyförgiftning. Vid högre pH förekommer blyet som svårlösliga föreningar, som inte tas upp så lätt. Däggdjur och fåglar är vanligen känsligare för bly än växter. Långvarig exponering kan medföra nervrubbningar, störd hemoglobinbildning, försämrat immunförsvar och tillväxtstörningar.
Tillsatser i mat: Bly förekommer inte i livsmedelstillsatser. Förr kunde bly förekomma i läkemedel och som konserveringsmedel av frukt och oliver.
Förekomst i mat: Fisk, kött, säd, rotfrukter och mejerivaror innehåller oftast låga halter, men högre halter kan förekomma i vissa skaldjur och i viltkött.
Behov: Bly har ingen positiv biologisk funktion. Tvärtom så bör bly undvikas.
Hälsa: Mängden bly vi utsätts för har minskat kraftigt de senaste 20 åren, men nivåer vi har i blodet är fortfarande för höga. Därför är det viktigt att mängden bly som vi utsätts för fortsätter att sjunka. Upptag i kroppen sker vanligen via lungorna. Förgiftning kan också ske via dricksvatten. Bly i födan tas upp med 10–50%. Blybrist förekommer inte hos människan. Bly och blyföreningar är giftiga och förgiftning är välkänt. Organiska blyföreningar är fettlösliga och kan därför lättare ge skador än oorganiska föreningar. Symtom på blyförgiftning är bland annat trötthet och dålig aptit. Blyet transporteras av blodet och anrikas i lever, njurar och mjälte. På längre sikt sker en omfördelning och en upplagring i skelettet. Bly kan ge störningar i nervsystemet, magbesvär, njurskada och skada de röda blodkropparna och ge blodbrist. Foster och små barn är känsligast.
Rekommendation:
- Viltkött: Blyhagel används vid viltjakt. Haglen och oskadat kött 10 centimeter runt skadan skärs bort.
- Matkärl: Glasyr- och färg på äldre keramik- och emaljerade kärl kan ibland lösa ut bly vid matlagning. Det gäller särskilt sura livsmedel, som citrusfrukter, rabarber, bär, juice och ättiksinläggningar. Spritdrycker som förvarats en längre tid i fina gamla kristallkaraffer kan utlösa bly.
- Kökskranar av mässing kan lösa ut bly till vatten som varit stillastående en tid. Låt vattnet rinna en stund innan användning till mat och dryck.
© Kunskapskokboken. Reviderat 2016-06