Soja-, kidney-, bruna-, och vaxbönor (klicka för större bild)

Bönsläktet

(bönor, bönsläktet 1. böna, trädgårdsböna)

Latin: Phaseolus 1. Phaseolus vulgaris 2. P. lunatus 3. P. coccineus 4. P. acutifolius 5. P. dumosus

beans 1. common bean, French bean 2. lima bean 3. runner bean 4. terapy bean 5. year bean

haricots 1. Haricot commun

fagioli 1. fagiolo comune

Bohnen 1. Gartenbohne, Buschbohne, Stangenbohne

frijoles 1. frijol, frejol, frisol, habichuela, caraota, poroto, judía

Grupper inom
Bönsläktet:

Rosenböna, löparbönor

Baked beans

Bönor (Phaseolus) är biologiskt ett släkte i familj Ärtväxter (läs mer > Om ärtväxter). Det vi i dagligt tal kallar bönor omfattar även andra släkten som vicia-, vigna- och sojabönor (läs mer > Om bönor). Släktet bönor har sitt ursprung i Centralamerika och Anderna i Sydamerika. Det finns ett 50-tal klassificerade arter, de flesta tropiska. De är krypande, halvbuskar, eller upprätta och klättrande örter. Många arter används som föda lokalt, fem har varit föremål för odling och förädling enligt nedan. Se film, klicka på "GrowVeg" under bilden ovan.

Common bean (Phaseolus vulgaris), i Sverige benämnd Böna eller odlad för Trädgårdsböna för att skilja den från andra bönor. Det är den böna som framför allt varit av gastronomiskt intresse och den som är ursprunget till de flesta bönsorter vi äter. Läs mer nedan.
Lima bean (Phaseolus lunatus) har utvecklas i två varianter. Den ena storfröig domesticerades (odlades) i Anderna 2000 år f.Kr. Den andra en småfröig variant uppstod i Mellanamerika runt åt 800 e.Kr. Läs mer > Limabönor.
Runner bean (Phaseolus coccineus) odlas ofta som prydnadsväxt. Innehåller ett giftigt protein och måste kokas väl om den skall konsumeras. En sortvariant av löparböna benämns Rosenböna. Se dito.
Tepary bean (Phaseolus acutifolius) är en stor böna hemmahörande i Mexiko och sydvästra USA. Den är mycket motståndskraftig mot torka och odlas i ökenliknade områden.
Year bean (Phaseolus dumosus) är en örtartad klängväxt som kan bli 10 meter lång. Hemmahörande i fuktiga skogar på Guatemalas högland.

ARTEN BÖNA, TRÄDGÅRDSBÖNA

Den amerikanska arten Böna fördes till Europa på 1500-talet varifrån den spritts till andra delar av världen. Det är en ettårig växt med flera hundratals odlade sortvarianter. Bönor skördas omogna (färska) eller när de mognat färdigt då de är torra och hårda. Se recept, klicka på "recept" till höger om bilden ovan.

Sorter: Mångfalden av sortvarianter är mycket stor och svåröverskådlig. Därför talar man vanligtvis om bönor utifrån färg i stället för sort - röda, bruna, svarta, vita och gröna (omogna). Läs mer, se respektive färggrupp. Vissa sorter och typer av speciellt intresse har egennamn.

Borlotti är en böna med lång röd-beige balja som grånar vid mognad, när den torkar. Fröna är blekgula och rödspräckliga. I Italien är det den mest populära bönan. Läs mer > Borlottibönor.
Cannellini är det italienska namnet på vita kidneybönor. Det är vit ganska stor böna. Läs mer Canellinibönor.
Flageolet är en böna som skördas lättorkad varvid den behåller sin ljusgröna färg. När den torkat färdig eller tillagats blir den vit. Läs mer > Flageoletbönor.
Limaböna förekommer i två varianter. Limatypen som är en klättrande ört som växer upp till 2000 meters höjd i Anderna och en mindre variant kallad sievatypen som är buskliknande och växter i lågland från Mexiko till Argentina. Läs mer Limabönor.
Pintoböna är en spräcklig liten böna som flitigt odlas i Mexiko, Brasilien och södra USA. Läs mer > Pintobönor.
Rosenböna är en löparböna (runner bean). Baljorna är långa och knivformade, som regel gröna. Fröna ("ärtorna") är mångfärgade, svarta, lila, röda, vita, bruna, beigea och spräckliga. Läs mer > Rosenböna.
Vaxbönor är detsamma som gröna bönor (haricots verts) fast vit. Läs mer > Vaxbönor.

Några engelska bönbegrepp:

Kidney beans (kidneybönor, kidney = njure) är ett engelskt-amerikanskt begrepp för njurformade sortvarianter. Det finns röda kidneybönor (läs mer > Röda bönor), spräckliga och vita (läs mer > Cannellinibönor). Andra liknande bönor kallas ibland kidneyböna till exempel black eye (som är en Vignaböna, se dito).
Butter beans (smörbönor) kallas olika bönor som upplevs ha krämig, smörig konsistens och smak. Som regel avses limabönan.
Long beans är bönor med runda långa baljor, runt halvmetern långa upp till 1 meter. Benämns vanligen yard-long beans. Läs mer > Sparrisböna.
Popping beans (nuna beans) är en variant av Trädgårdsböna som växer och odlas i Anderna (Peru). När de upphettas i hög torr värme till exempel i mikro poppar de upp liknande popcorns, men inte lika mycket, mer pulveriserade än luftiga.

Odla: Arter i släkte bönor är värmeberoende till skillnad från ärter, men är i övrigt lättodlade. Trivs bäst i tropiskt eller subtropiskt klimat. Bönor och ärter är som regel kvävefixerande vilket innebär att de kan ta upp kväve ur luften. De behöver därför inte kvävegödslas och tillför kväve till jorden vilket utnyttjats som gödsel (läs mer > Gröngödsling).

Hälsa: Bönor är generellt svårsmälta och ger vanligen besvärande gasbildning. I bönor finns också ett växtgift benämnt lecitin. Läs mer > Om bönor.

SÅ ANVÄNDS BÖNOR

Färska, omogna gröna bönor konsumeras med eller utan balja ("skal") beroende på sort. Vanligen lättkokta. Torra blötläggs minst 5 timmar och måste kokas i nytt vatten för att bli mjuka. Bönor är klassisk husmanskost till exempel bruna bönor med stekt fläsk, bondbönsvälling. Ingår i många grytor och i allehanda vegetariska rätter.

Färska gröna bönor som brytbönor, haricot verts och sockerbönor (salladsärt) kan ätas råa i en sallad eller lättkokas. Överkokta blir de soggiga och smaklösa.
Färska bond-, vax- och spritbönor är extra rika på lektiner och bör förvällas/kokas innan konsumtion. Detta gäller speciellt bondbönor som bör kokas minst 15 minuter.
Böngroddar t.ex. av mungbönor kan ätas råa, medan groddar av soja- och kidneybönor måste förvällas för att bli av med lektinerna.
Färskfrysta bönor har tidigare förvällts och behöver bara värmas upp.
Konserverade bönor på burk är förkokta och behöver bara värmas.
Torkade bönor måste blötläggas 8-10 timmar för att svälla till normal storlek och för att bli ätbara. En del bönor och tre delar vatten. Därefter kokas de i nytt vatten från 10 minuter till 1,5 timme beroende på sort. Se respektive. Koka varsamt (sjud). De är färdiga när de är mjuka rakt igenom, utan att vara sönderkokta.
Kokta överblivna bönor kan med fördel stekas dagen efter. Servera t.ex. som tillbehör till kött, som del i ett pytt i panna gärna med stekt ägg till.