Värphöns kallas de hönsraser som värper rikligt med ägg, till skillnad från "mathöns" som lämpar sig bättre att äta (Läs mer > Matkyckling). Hönor värper oavsett om det finns en tupp närvarande eller ej. Sperma från ett enda tillfälle räcker till tre veckors värpande. På 1930-talet fanns värphöns praktiskt taget i alla svenska hushåll på landsbygden och i mindre tätorter. Numera finns närmare 90 % av värphönsen i 250 besättningar.

Höns värper egentligen endast under en kortare tid, vanligen på våren och ruvar när tillräckligt många ägg ligger i boet. Tas äggen bort fortsätter hönan att värpa och hönan kan då värpa över 100 ägg om året. Med ökad äggläggningsförmåga avtar viljan att ruva. Förr användes speciella ruvhöns, men numera ruvas äggen i automatiska äggkläckningsmaskiner, där äggen vänds med bestämda intervaller. 

Avel: I mitten av 1800-talet började man intressera sig för avel i avsikt att öka kvalité och produktion av ägg och kött. Värphönsaveln sker huvudsakligen med rasen vit leghorn för vita ägg och plymouth rock, red rhode island och new hampshire, samt australorp och en förädlad orpington.

© Kunskapskokboken. Reviderat 2014-01

Läs mer

Höns, kyckling

Om tamhöns

Matkyckling

Om ägg, så används ägg

Hönsägg