Skriv ut vara
Latin: Amanita muscaria
fly agaric, to go berserk
Grupper inom
Giftiga skivlingar:
Röd flugsvamp (Amanita muscaria) är nog en av de mest välkända svamparna i Sverige tillsammans med kantareller och champinjoner, dessutom mytomspunnen. Det sägs att vikingarna åt flugsvamp för att bli "bärsärkar" innan strid, dvs explodera i ursinnigt och urskiljningslöst våld. Men detta är ren myt. Den som petar i sig flugsvamp blir förgiftad, med symtom som illamående, slöhet, flämtande andning och domningar i armar och ben. Inte direkt något drömtillstånd för en ska ut i strid. Källa: 101 historiska myter.
- Ätbarhet: Giftig.
- Gift: Ibotensyra, muskimol m.fl. som påverkar nervsystemet. Kanske inte så giftig som många tror.
- Symtom: Illamående, hallucinationer, hjärtklappning, yrsel, förvirring och vida pupiller. Effekt tämligen omgående.
- Förväxlingsrisk: Brun flugsvamp och panterflugsvamp (giftiga) som är brunare. Ev. röda kremlor (om flugsvampen tappat sina hyllrester efter kraftigt regnande), främst då storkremla (god) men saknar ring och hyllerester. Unga svampanlag kan påminna om röksvamp.
- Kännetecken: Lätt igenkänlig med sin röda färg och vita fjäll. Sannolikt världens mest kända och avbildade svamp.
- Hatt & fot: Som ung oval, sedan halvklotformig till välvd och till slut utbredd med uppåtböjd kant. Klarröd till urblekt orange med mängder av vita vårtlika fjäll, likt snöflingor. 10-25 cm bred. Vit fot, med kraftigt vit, löst hängande ring som är guldgul i kanten. 5-20 cm hög fot, 1-3 cm tjock. Löklikt uppsvälld fotbas med hyllerester i form av "fjällkransar".
- Undersida: Oföränderligt vita, täta skivor med fria fästen.
- Svampkött: Gulfärgat straxt under hatthuden, i övrigt vitt. Mild lukt och smak.
- Utbredning: Mycket vanlig i södra och mellersta Sverige och vanlig i hela Norrland. Säsong aug-okt med topp i september.
- Växtsätt: Såväl i barr- som lövskog.
- Övrigt: Har förr använts som berusningsmedel bl.a. i Sibirien. Det sägs även att vikingarna använde den på detta sätt i strid, som gav dem ursinnigt raseri ("bärsärkagång").
