Skriv ut vara
Latin: Amanita virosa
Grupper inom
Giftiga skivlingar:
- Ätbarhet: Dödligt giftig.
- Gift: Myriavirosiner, som kan orsaka cellskador och celldöd. Främst utsatta är tarmarnas slemhinnornor, levern och njurarna. Dödsfall är kända.
- Symtom: 4-28 tim efter förtäring uppkommer buksmärtor, kräkningar och vattentunn diaré, även medvetslöshet.
- Förväxlingsrisk: Vita champinjoner främst snöbollschampinjon (god) med grå till mörka skivor, vita musseroner såsom silkesmusseron (god) och vårmusseron (god) båda utan ring och strumpa. Även vit fjällskivling, vitgul flugsvamp (oätlig) och brun kamskivling (ätlig).
- Kännetecken: Vit undersida. Foten ofta spretigt fjällig. Skivorna ofta täckta av vitpudrat sporstoft. Hatten har, särskilt vid torka, en glansig glatt yta.
- Hatt & fot: Först oval till klockformad, senare välvd till trubbig med koniskt topp. Vit hatt, med åldern ofta gul till gulbrun speciellt mot mitten. Vanligen oregelbunden, skev hatt som är 6-10 cm bred. Svagt klibbig i fuktigt väder. Vit, ganska smal fot 8-15 cm hög och med vita oregelbundna fjäll. Tunn fotring som ofta är trasig och vars slöjrika rester ofta fastnar på skivorna. Stor säcklik volva (fotstrumpa) djupt nedsänkt i marken.
- Undersida: Oföränderligt rent vita skivor (kännetecknade), ofta vitpudrade av sporstoft. Fria fästen.
- Svampkött: Vitt med mild smak, men smaka ej! Svag lukt hos unga svampar, senare tung, sötaktig och frän.
- Utbredning: Vanlig i södra och mellersta Sverige. Sällsynt förekommande i sydösta Norrland, obefintlig i norr. Säsong aug-okt med topp i september.
- Växtsätt: Trivs i fuktig och mossig barrskog, gärna bland blåbärsris.
