Bolmörtsskivling (Amanita muscaria):

  • Ätbarhet:  Giftig, ev. dödligt giftig.
  • Gift: Okänt.
  • Symtom: Magsmärtor, kramper, illamående, diarré, lever- och njurbesvär. Kan ev. leda till medvetslöshet och död.
  • Förväxlingsrisk: Vårmusseron (god) med matt, vitaktig hatt utan inväxta trådar och med vitt sporpulver, mjölskivling (god) med tydliga nedlöande skivor och lukt av mjöl, pudrad trattskivling (god om förvälld) med puderlik hatt med veckad kant, rent vita sporer, samt växer mest i barrskog. Ev. även silkesmusseron (god) som är silkes­glänsande, ofta med rosa fläckar.
  • Kännetecken: Djupt urnupna skivor vid foten. Skivorna är i början blekt grågula, sedan skära och blir av sporerna gråröda.
  • Hatt & fot: Som ung oregelbundet kullig, senare välvd med bred puckel och slutligen utbredd med fördjupad mitt. Färgen hos unga är matt vit till vitgrå, senare allt blankare lätt gulgrå, ibland med rosa ton. Slät yta ofta med tunna inväxta trådar. 6-15 cm bred. Kraftig vit fot 7-12 cm hög, 2-3 cm tjock, ofta med krökt bas. 
  • Undersida: Skivorna är i början blekt grågula, sedan skära och blir av sporerna gråröda. Djupt urnupna, ganska glesa skivor.
  • Svampkött: Vitt, fast kött, som ofta rödpudras av sporer. Mjölaktig doft, som på ädre påminner om unken, härsken olja.
  • Utbredning: Förekommer i södra och mellersta Sverige, vanlig på östra sidan, ovanlig i söder och väster. Mycket sällsynt norröver. Säsong juni-okt med topp i september.
  • Växtsätt: Trivs tillsammans med ek i lövskog och parker.