Burhöns och frigående höns

Fotograf/bild: Kostdemokrati

Burhöns och frigående höns

(Djurskydd höns)

Burhöns: Under 1950-talet började system med burar för värphöns att utvecklas, vilket ökade produktionen, minskade sjukdomar och underlättade arbetet. Dessa burar har dock kritiserats hårt och förbjöds i lag 1988. De nya bestämmelserna innebär att hönorna skall ha tillgång till sittpinne, värprede och sandbad så att de kan bete sig naturligt. Enligt bestämmelserna får det vara högst 9 höns per två kvadratmeter. I dagens burar samsas 8-10 höns per bur. Modernt inredda burar anses av äggproducenternas branschorganisation bättre för hönsens hälsa än frigående, för att man skiljer hönan från avföringen. De är friskare än de frigående.

Frigående höns: Höns kan vara frigående innomhus eller utomhus. Golvhållning av höns kan medföra problem med parasiter, kannibalism och sjukdomar.

Hälsa: Sverige har troligtvis världens friskaste höns. Svensken i allmänhet har en mycket positiv attityd till ägg från frigående höns och tror att hönsen är friskare, men det är en myt.

Djurskyddet: Organisationen Djurskyddet anser att inredda burar generellt medför en bättre djurhälsa och en mindre stressande miljö för djuren än frigående system, men att de medför begränsningar i djurens möjlighet till naturligt beteende på grund av små ytor. De inredda burarna bör göras större och med högre takhöjd. Läs mer via länk nedan > Djurskyddet.

Produktion: 2012 fanns i Sverige cirka 6,7 miljoner värphöns. Omkring 35 procent av djuren hålls i inredda burar och resten (65 procent) hålls frigående inomhus eller utomhus. Andelen ekologiska värphöns (hålls frigående utomhus) var 2012 drygt 11 procent.

© Kunskapskokboken. Reviderat 2015-09

Läs mer

Höns, kyckling

Om tamhöns

Värphöns

Om ägg, så används ägg

Djurskyddet