Bigarå (klicka för större bild)

Fotograf/bild: Martin Hanner, blommor Sbn1984, CC BY-SA 3.0

Körsbär

(1. körsbärsträd 2. körsbär 3. äkta körsbär, buskkörsbär, fågel )

Latin: 1. cerasus 2. cerasa

Engelsk översättning cherry tree 2. cherry, cherries 3. true cherries, bush cherries, bird cherries

Fransk översättning 1. cerisier 2. cerise, cerises

Italiensk översättning 1. ciliegio 2. ciliegia, ciliege

Tysk översättning 1. Kirschbaum 2. Kirsche, Kirschen

Spansk översättning 1. cerezo 2. cereza, cerezas

Körsbär är ett begrepp som omfattar många arter i släkte Prunus (plommonsläktet, läs mer > Plommon), utan att bilda en egen biologisk systematisk grupp. Dock, av vissa botanister ansedd som ett eget släkte benämnt Cerasus. Liksom plommon och andra arter i släktet är det biologiskt inte ett bär utan stenfrukter (läs mer >Matbiologi frukt). De är lövfällande kvistiga träd eller buskar. På våren ymnigt blommande. Frukten är rund hängande på ett skaft.

Förekomst: Körsbär är hemmahörande på norra halvklotets tempererade områden. Två arter hemmahörande i Europa och sydvästra Asien är ursprung till dagens odlade körsbär.

  1. Sötkörsbär (Prunus avium) även kallad fågelbär är en vild lövfällande träd som blir 15-30 meter högt. Benämns också vild körsbär, även om surkörsbär också växer vilt. Detta för att sötkörsbär är mer ursprunglig än survarianten. Som odlad finns två underater sötkörsbär benämnda bigarrå och hjärtkörsbär, vardera med många sortvarianter. Läs mer > Sötkörsbär.
  2. Surkörsbär (Prunus cerasus) är ett vilt lövfällande mindre träd, 4-10 meter högt. Arten tros vara  en naturlig hybrid (korsning) mellan sötkörsbär (P. avium) och klotkörsbär (P. fruticosa). Det finns olika sortvarianter som delas in i två grupper, amareller (klarbär) och moreller. Läs mer > Surkörsbär.
Undergrupper: Körsbär kan indelas i tre grupper.
  • Äkta körsbär (Prunus var. cerasus) är träd med de bär vi vanligen äter och kallar körsbär. Som sådan räknas både söt- och surkörsbär, samt ett flertal andra arter till exempel europisk dvärgkörsbär, koreanskt och japanskt bergkörsbär och Oregon cherry. De utmärker sig med endast en blomma per stjälk och släta runda frukter.
  • Buskkörsbär (Prunus sect. Microcerasus) är vilda buskar med mindre körsbär vilka vanligen inte äts. Kallas också dvärgkörsbär. Hit räknas till exempel arter som Sand cherry, Chinese plum cherry, Korean cherry och Nanking cherry. Det finns numera även förädlade äkta körsbär i buskformat. 
  • Fågelkörsbär (Prunus var. padus) är flockblommiga varianter liknande arten hägg, som också ingår i släktet Prunus. De är små eller stora buskartade träd. Frukten liknande äkta körsbär och är ofta ätliga även om de sällan konsumeras. Som sådan räknas arter som cherry laurel (lagerhägg), afrikans cherry, indiskt körsbär, nepalesiskt körsbär, japansk fågelkörsbär, chokechery med flera. Ej att förväxla med sötkörsbär som också kalla fågelbär.
Historia: Mänskligheten har ätit vilda körsbär sedan urminnes tid där de funnit tillgängliga. Odling av vilda körsbär går tillbaka till 400-talet f.Kr. i Antatolien (Turkiet) enligt arkeologiska fynd och kultiverades först i Grekland och därefter i Romarriket. Den romerske generalen och politikern Lucius Licinius Lucullus förde år 68 f.Kr. hem sådana bär från Anatolien där han krigat mot Mithridates. De förädlade bären fördes sedan vidare ut i Europa av romarna. Bären introducerades i England i början på 1500-talet på befallning av kung Henrik VIII som smakat på bären i Flandern. Till USA fördes frukten av invandrade holländare i början på 1600-talet.

Produktion
: Världsproduktion av körsbär blev 
drygt 4 miljoner ton år 2020, varav 2/3-delar sötkörsbär och 1/3-del surkörsbär. Största producentland är Turkiet med en marknadsandel på 22% följt av USA 9%, Iran och Ryssland vardera 7%, samt Chile 6%. Läs mer > Produktion bär.

Hälsa
: Körsbär är rikt på C-vitamin. Kärnorna innehåller glykosider som kan omvandlas till vätecyanid (blåsyra) motsvarande bittermandel och används ibland på samma sätt som krydda. 
Den är därför giftig i större mängd. Läs mer > Gifter i frön.


SÅ ANVÄNDS KÖRSBÄR

Sötkörsbär utan kärnor äts främst naturell som annan frukt, medan surkörsbär är för sura för de flestas smak och används främst till saft, marmelad och sylt (läs mer, se respektive). Körsbär används i bakverk, fruktpajer, desserter, fruktsoppa, i godis och som mat- eller efterrättssås särskilt passande till anka och viltkött. De används också till framställning av likör till exempel Cherry Herring (läs mer > Om bärlikörer) och andra alkoholhaltiga drycker till exempel Kriek lambick. Se recept, klicka på recept till höger om bilden ovan.

Kärna ur körsbär: Det finns speciella verktyg för att kärna ur frukt och bär (läs mer > Urkärnare). I brist på sådan kan man på mogna bär använda ett gem för att gröpa ur kärnan. Ett annat sätt är att sticka ut kärnan med en trästicka. Som stöd kan en tom ölflaska eller liknade med lagom stor flaskhals användas varvid kärnorna samlas i flaskan. 

Prydnadsträd
: Körsbärsträd odlas ofta som prydnadsträd för sin rikedom av blommor. Vanligtvis "dubbelblommiga" sorter 
till exempel Prunus avium "plena", till skillnad från vilda arter som är enkelblommiga. Förekommer oftast i parker, inte som gatuträd. Körsbärsblommor (sakura) är speciellt omhuldat i Japan för sin praktfulla blomning på våren och därvid särskilt arten Japansk prydnadskörsbär (Prunus serrulata). I Japan har man också dvärgkörsbärsträd som används till bonsaiträd (miniträd).


Virket i körsbärsträd är vackert ådrat, relativt tungt och hårt men ändå lättarbetat. Det är därför sedan gammalt ett uppskattat träslag till möbler, parkettgolv, musikinstrument med mera. Arten vejksel (Prunus mahaleb) odlas för dess användbara virke.


© Kunskapskokboken. Reviderat 2023-04

Läs mer

Matbiologi frukt

Sötkörsbär

Surkörsbär

Produktion bär

Gifter i frön

Plommon

Om bärlikörer

Urkärnare ¤

Recept med Körsbär

Det finns 11 recept med Körsbär