Jordarter, matjord

Fotograf/bild: Martin Hanner, Spisa.nu ¤

Jordarter, matjord

(Sedimentära jordar, minerajordar, stenmjöl, varm och kall jord, ny och gammal jord, sandjord, mojord, grovmo, finmo, mjäljord, mjäla, lerjord, styv lera, såplera, moränjord, aggregat, mulljord, mylla, humusjord, kulturjord, kulturjordmån, matjord, alv, jordgrund, plogsula, såjord, planteringsjord, enkelkornsstruktur, jordförbättring)

Jord består av mineralpartiklar (mest korn från berg men också andra mineraler), porer (hålrum för syre och vatten), organiskt material (växtdelar s.k. mull eller humus) och mikroorganismer. Att jord mest består av bergpartiklar är kanske inte allom bekant och därför benämns mineraljordar, eller sedimentära jordar. Istider, vind och vatten har skrapat av bergen i olika partikelstorlekar - stenblock, sten, grus, sand, mo, mjäla och lera. Partiklarna har mer eller mindre sorterats i storleksordning av vind och vatten. Vi har fått olika jordarter beroende på partikelstorlek från urbergen.


JORDARTER

  • Sandjord består av stora partiklar, är varm, lättarbetad och porös. Den torkar lätt ur och är dålig på att lagra näring, därför näringsfattig.
    Sandjord är vanlig i Hallands kustområde och ofta nära rullstensåsar. 
  • Mojord (grovmo & finmo) håller mindre partikelstorlekar men är också varm och lättarbetad. Grovmo är porös och näringsfattig. Om den innehåller mull är det en utmärkt trädgårdsjord. Grovmo är vanlig i Blekinge och runt Krisanstad i Skåne. Finmo innehåller oftast mer näring och håller fukten bättre. Den är grynig, men grynen slås lätt sönder av regn och jordbearbeting, jordytan slammar igen och bildar skorpa vilket nysådden har svårt att tränga igenom. Finmo är vanlig runt Norrlandsälvarna. 
  • Mjäljord (mjäla) är fukthållande, kall och ofta näringsrik. Vattenhållningsförmågan är för hög för jordbruk, den är för blöt, kall och kompakt på våren. Liksom för finmo slås grynstrukturen lätt sönder och bildar skorpa. Jordarten förekommer vanligt i kustområden till hav och sjöar t.ex. i Bohuslän, runt Vänern och i Roslagen.   
  • Lerjord (lättlera, mellanlera & styv lera) har mycket små partiklar. De är fuktighetsbevarande jordar, ofta näringsrika. Ibland bildas jordskorpa efter hårt regn. Lera är kompakt och svårbearbetad. Den är känslig för packningsskador och bearbetning när leran är blöt. Då slås strukturen sönder. Lerjordar är vanliga i Mellansverige från Göteborg till Stockholm.
  • Moränjord är blandjord med olika partikelstorlekar och innehåller alltid rikligt med sten och grus. Morän är vanlig i Småland och inre Norrland. Att bryta ny sådan mark är tungarbetet pga av all sten. Moränlera är morän med hög lerhalt. Det är en utmärkt odlingsjord vanlig i Skåne på Öland och Gotland, samt runt sjöarna Siljan i Dalarna och Storsjön i Jämtland.  
  • Mulljord (organogen jord, humusjord) skall ha en mullhalt (organiskt material, humus, förmutnade växter) av minst 40% för att kallas mulljord. Sådan jord finns på gamla torvmossar, men inte i trädgårdar. Förutom torv räknas även dy och gyttja som organogen, dvs består av förmultnade växtdelar i blöt miljö. Lera och gyttja är alltså två helt olika jordarter, den ena är en mineraljord den andra är organogen. En odlad jord kan vara mullrik för att vi tillsatt mullämnen men är för den skull inte en organogen jord.

Varm och kall jord: Varma jordar är luftiga t.ex. sandjord. Kall jord är vattenrik, binder mer vatten t.ex. styv lera. En lerjord tar längre tid på våren att bli varm = kall jord, men håller värmen längre på hösten. I lerjorden värms vattnet upp och värmen går ner på djupet. I sandjorden finns värmen på ytan. Att plantera i varm jord innebär vanligtvis att jorden blivit tillräckligt varm för plantering, men kan också betyda att plantera i en sandrik och näringsfattig jord (såjord).

Ny och gammal jord: Ny jord finns i de områden som senast haft istid t.ex. Skandinavien. Under de senaste två miljoner åren har här funnits istid sex gånger. Som gammal räknas områdena söder om Berlin i Tyskland där man inte haft istid på 400 miljoner år. Den inverkan detta haft på jordarterna är att kornen i norr utsatts för högre slitage och blivit mindre och slätare som det är svårare att lösa några näringsämnen ur (kalium, kisel, kalcium m.fl.) och som också kan vara mer ensidig. Jord i norr är oftare sämre ur odlingssynpunkt än jord i sydliga länder av denna anledning. Läs om stenmjöl i avsnitt Växtnäring & gödslingmedel.   

Kulturjord (kulturjordmån) är en mineraljord som kultiverats, dvs omvandlats av människans odlande av växter. All odlad mark är därför kulturjord. De odlade kulturjordmånerna i Sverige utgörs främst av cambisoler och podsoler, men även av histosoler, gleysoler, fluvisoler, arenosoler och regosoler. Läs mer t.ex. i Nationalencyklopedin.

Matjord är kulturjordens översta skikt och består av mineraljord blandad med organisk substans (humus) och benämns mull, en mörk, nästan svart jord.

Såjord och planteringjord: Frön sås i ett tunt lager sandrik, näringsfattig såjord. Under bör en mull- och näringsrik panteringsjord finnas.


Jordens struktur

Jordlager: Jorden består av tre skikt - matjord, alv och grund. Den av människan bearbetade matjorden bildar ofta en skarp gräns mot alven kallad plogsulan. Alven utgör den ursprungliga jordarten som inte bearbetas av jordbruksredskap. Den är hårdare, men vissa rötter tränger sig ner i alven för att hämta näring och vatten. Alven övergår successivt i grunden som är så tät att inga rötter tar sig igenom. Ur jordbrukssynpunkt får grunden inte vara så tät att den inte släpper igenom vatten.

Grynstruktur (aggregat): Jorden bör kladda ihop sig till små gryn, bli grynig (aggregat) som ger hålrum åt luft och vatten. Aggregat uppstår genom omväxlande uppluckring och hoptryckning av jorden, väta och uttorkning, frost och tö samt av maskar och andra levande organismers uppluckrande verkan. Maskar och bakterier utsändrar också ett slem som får jorden att klibba ihop. Förekommer framför allt i finkorniga jordar (lerjordar) samt i mulljordar, men inte i sandjordar. Aggregaten i lerjord kan bli för stora och bilda lerkockor med sprickor som torkar ut jorden. En rejäl vinter med tjäle återställer ordningen. Aggregaten kan också förstöras i t.ex. finmo och mjäla av jordbearbetning och kraftigt regn varvid en svårgenomtränglig jordskorpa bildas.

Enkelkornsstruktur är jordar t.ex. sandjord, där enskilda partiklar är fria från varandra med påföljd att de kan packas tätt ihop. Strukturen kan även förekomma i mycket mullfattig lerjord, t.ex. i såplera som är genomdränkt av grundvatten.

Luftig, porös jord: Att jorden är luftig/porös är viktigare än att den är näringsrik. Det behövs hålrum i jorden som rymmer syre och vatten. Sandjord är luftig utan aggregat tack vare att sandkornen är stora och lämnar mellanrum. Syrebrist uppstår i jord som är för hårt packad eller är för blöt t.ex. styv lerjord. I sådan jord minskar eller upphör även nedbrytningen av organiskt material.   


BÖRDIG JORD

Bördig jord har en porös struktur och är näringsrik. Att få ordning på jordstrukturen är avgörande för frodig odling och besvärligare att skapa än att tillföra näring. Det gäller att etappvis tillföra så mycket organiskt material (mull, humus) som möjligt, ju mullrikare jorden är desto bättre. Strukturen förbättras, jorden blir porös och bättre vattenbevarande (blir varmare). Näring tillförs och frigörs gradvis under längre tid. En bra jord består till 10% eller mer av humus. Den är mörk nästan svart, luftig och smulig.

Jordförbättring av sandjord och grovmo

Sandjord går utmärkt att odla i bara man tillför näring och vatten regelbundet. Se Nils Åkerstedts test i avsnitt Marktäckning. Problemet med sandjord och grovmo är inte bara att den är näringfattig den är inte heller vattenbevarande, näring och vatten rinner lätt bort. Vill man råda bot på dessa problem tillför man organiskt material som kompost, stallgödsel, bark- eller torvmull. Man kan också marktäcka med organiskt material (se separat avsnitt Marktäckning) som ger näring, mull och bevarar fukt. Någon höstgrävning behövs inte. 

Jordförbättring av finmo, mjäla, lerjord och hårt packad jord 

  • Vårgräv i Sydsverige och i resten av Sverige höstgräver man.
    Använd helst inte jordfräs som förstör grynstrukturen.
    Gräv två spadtag djupt och vänd kockorna, nästkommande år räcker ett spadtag.
    Du behöver inte sönderdela kockorna om du bor i vinterlandskap, det sköter tjälen om.
  • Tillför organiskt material som kompost, stallgödsel, bark- eller torvmull.
    Man kan också marktäcka med organiskt material (se Marktäckning) som ger näring, mull och bevarar fukt.
    Gröngödsling är också bra (separat avsnitt). Jorden luckras och tillförs näring.
  • Blanda inte sand i styv lerjord, då blir den ännu kompaktare nästan som cement. Däremot är grus bra.

Åtgärd om vattensjuk jord

Mark kan vara dåligt dränerad eller direkt vattensjuk. Dåligt dränerad jord, vilket är vanligt på styv lerjord, märks på våren genom att den torkar upp sent och på hösten att vattenpölar gärna ligger kvar på marken när det regnat. I vattensjuk jord uppstår syrebrist, den är kompakt och kall, omöjlig att odla i. Det kan räcka med att tillföra organiskt material som kompost, stallgödsel, bark- eller torvmull, marktäcka eller gröngödsla. Ett alternativ är att höja upp odlingsbädden ett par decimeter. Är marken direkt vattensjukt måste den dräneras med utdikning och avrinning runt odlingen.  

Läs mer

Växtnäring & gödslingsmedel

Marktäckning, gödsling

Gröngödsling