Fotograf/bild: Film: Byliv Azerbajdzjan, blackberry

Björnbär

(björnbär, svarthallon, björnhallon 1. sötbjörnbär)

Latin: Rubus subg. rubus, (Rubus fruticosus) 1. Rubus plicatus

blackberry (bramble berry) 1. common blackberry

ronce commune, mûres, mûres sauvages, mûron, meuron

rovi, rovo, mori, mora, mora di rovo

Brombeeren

mora, zarza, zarzamora

Äkta björnbär (Rubus subg. Rubus) är ett undersläkte med närmare 400 varandra snarlika arter i släkte Rubus (se dito) inom familj rosväxter (läs mer > Matbiologi frukt). Förr betraktades björnbär som en art (Rubus fruticosus). Odlade sorter är dessutom ofta hybrider (korsningar) dem emellan och med andra arter i släktet, till exempel boysenbär (läs mer > Björnbärshybrider). Undersläktet delas in i ett 10-tal undersektioner varav Egentliga björnbär med ett 30-tal arter (R. subg. R. sect. Rubus) och Krypbjörnbär med ett 20-tal arter (R. subg. R. sect. Corylifolii) är de väsentliga. Den vanligast förekommande arten är Sötbjörnbär (R. plicatus) tillhörande egentliga björnbär. Eftersom björnbäsarterna är väl så snarlika och svåra att skilja från varandra förenklar vi och behandlar alla björnbär som varande en sort nedan. Björnbär kallas även "bramble berry" på engelska, vilket dock även kan avse andra arter i släktet (läs mer > Släkte rubus). Se film, klicka på "Byliv" under bilden ovan.

BJÖRNBÄR

Björnbär är upprätta, böjda eller liggande snåriga och svårgenomträngliga halvbuskar, som kan bli över metern höga eller upp till 9 meter långa. De har kraftiga taggar med vilkas hjälp de kan häkta sig fast i buskar och träd för att ta sig upp. Växten ger vanligtvis tvååriga stjälkar från den perenna (fleråriga) roten. Första året växter det ut en stam i sin fulla längd med blad men utan blommor och frukt. Det andra året växer det ut sidoskott med mindre blad och vita eller rödlätta blommor som ger frukt. Både första och andra året bildas vassa korta skott som brukar kallas taggar. Numera finns odlade sorter som ger frukt år ett och buskar utan taggar.

Förekomst: Björnbär är hemmahörande i tempererade områden över hela Europa, Centraleuropa, nordvästra Afrika, Nord- och Sydamerika. De är snabbväxande växter som tolererar näringsfattig jord. De koloniserar lätt ödemarker, diken och tomma tomter, rikligt i kustnära områden.

Frukten består av många små stenfrukter som tillsammans bildar en fruktkropp (bär). En sak som skiljer björnbär från hallon utom färgen är att fruktskaftet på björnbär följer med frukten när den plockas men lossar och ger ett hålrum på mogna hallon.

Biologi: Fruktförband, ett sammansatt bär av stenfrukter. Läs mer > Matbiologi frukt.
Ursprung: Europa och Nordamerika.
Frukt: Frukten trattformad 1-2 centimeter stor. Färgen är först blekgrön, sedan röd övergående till glänsande svart vid mognad och matt svart färg som fullt mogen. Frost kan ge mogen frukt röd färg.
Mognad: Björnbär blommar på försommaren och ger frukt i september-oktober. Björnbär är semi-klimakterisk frukt som mognar snabbt - mjukhet och arom utvecklas efter skörd men inte sötma. Läs mer > Om frukt och bär.
Smak: De är smakfullt söta och fiberrika. Vilda har mer smak än odlade. Medel sockerhalt (cirka 6%) och medel andel syra (cirka 1,5%). Läs mer > Fruktsmak.
Alternativ vara: Hallon, mullbär.
Försäljning: Ringa världsproduktion och därmed begränsad förekomst i butik.
Förvaring: Kallt. Några dagar. Går bra att frysa.

SÅ ANVÄNDS BJÖRNBÄR

Björnbär äts naturella, används i desserter, tårtor, krämer och lämpar sig väl till saft, sylt och gelé. Björnbär används till likör, till exempel franska Chambord som innehåller både björnbär och hallon. Se recept, klicka på "recept" till höger om bilden ovan.

© Kunskapskokboken. Reviderat 2023-03