Fotograf/bild: Hipp, hipp, hurra! målad 1888 av Peder Severin Krøyer

Skål!

(skål!, gutår, hipp hipp hurra, att dricka varandra till, skåla, välgångsskål, allmän skål, värdens skål, enskild skål, huvudgästens skål, konungens skål, brudparets skål, lagom)

Skriv ut dryck

Skål! är ett svenskt begrepp för att dricka till någons ära, generellt på finare middagar och vid högtidliga tillfällen, men förekommer även till vardags vänner emellan. På en begravning kan den avlidne, som naturligtvis var en fin och ädel person, hyllas med en skål. Finskålandet är av olika slag och förknippad med gamla etikettsregler.

• Allmän skål: Den som föreslår en skål klingar lätt i glaset med ett bestick, ställer sig upp och förklarar sin avsikt. Övriga gäster reser sig (förr bara männen) med glasen i handen, utom den som är föremål för ärebetygelsen om hen är närvarande. Förslagsställaren säger "Skål för..." samtidigt som alla höjer glasen. Därefter dricker man och sätter sig ner. Ibland kan man också utropa "Hipp, hipp, hurra!" innan drickandet om det är något man firar. Jämför tavlan ovan med detta namn målad 1888 av Peder Severin Krøyer. Under mer uppsluppna förhållanden vänner emellan kan man klinga glasen mot varandra innan man dricker, men aldrig på finmiddag. En allmän skål får inte av en gäst på en finare middag utbringas före världens inledande skål och inte heller efter huvudgästens avslutande skål. 
• Värdens skål: På en middag förväntas inte gästerna börja äta eller dricka (annat än vatten) förrän värden-värdinnan, husfar-husmor sagt "varsågod att börja". På finare middagar inleds måltiden av världen (förr alltid mannen) som klingar i glaset, reser sig upp och håller ett litet välkomsttal som avslutas med ett Skål! Nobelmiddagen i Stadshuset inleds med att Kungen ställer sig upp utbringar en skål till Nobels ära.
  
• Enskild skål: Bordsgästerna kan skåla med varandra sinsemellan under middagen, men först efter värdens välkomstskål och före huvudgästens tacktal. Någon säger "får jag skåla med dig". Då reser man sig inte upp, utan lyfter glaset och dricker. Härvid finns flera gamla etikettsregler. Man tittar på varandra under proceduren, att titta bort är oartigt. Normalt använder man högerhanden när man dricker, men om personen man skålar med sitter till höger används vänsterhanden. Handen skall vara "öppen" mot gästen, en öppen handflata visar vänlighet. Innan man dricker lutas glaset mot den andre personen som en hälsning. Klinga i glasen gör man inte på fina middagar. När man drucket skall båda glasen sättas ner på bordet samtidigt. Sedan bör man säga något, inte genast vända sig bort. Detta förutsatt att man sitter nära varandra. Skålar man med någon längre bort söker man dennes blick och markerar med glaset att man vill skåla. Man pratar inte förbi flera andra gäster. Förr var det alltid mannen som förslog skål, aldrig kvinnan. Undantag är värdinnan som förväntas skåla med sina gäster. Man ber inte att få skåla med värdinnan om antalet gäster är mer än 5, detta för att inte värdinnan skall bli berusad. Vidare skålar man endast en gång med viss gäst, i stället bör man visa sin uppmärksamhet genom att skåla med flera gäster. Den första skålen tillägnar mannen alltid sin bordsdam, den andra bör ske med personen till vänster. Den som blivit skålad till, förväntas att efter en liten stund återgälda med en ny skål. Förr gällde detta endast män emellan.
  
• Huvudgästens skål: Den som har värdinnan till bordet (till höger om sig) betraktas som hedersgäst och förväntas hålla ett tacktal. Tacktalet hålls när efterrätten serverats och gästerna tagit sin första tugga. Serveras inte efterrätt hålls talet vid huvudrättens avslutande. Till efterrätten serveras en passande dryck vilket används till skålandet. Gästerna förväntas att inte dricka av denna dryck förrän vid tacktalet. Det kan bli lite pinsamt om huvudgästen drar ut på tiden innan han håller talet. Gästerna vill ju prova drycken till maten. På en riktigt fin middag utses huvudgästen (mannen) i förväg, som då får ett meddelande i god tid så att han kan förbereda ett välformulerat tal. Är man inte utsedd i förväg förväntas ett enklare tacktal. Talet skall rikta sig främst till värdinnan men värden kan också få en kommentar. Av tradition utgår man ifrån att kvinnan svarat för matvalet och mannen för vinet. Talet avslutas med ett hyllande av maten och ett gästernas tack, samt en skål till värdinnan, varvid alla utom värdparet ställer sig upp och skålar. Tacktal får aldrig vara svamliga eller långrandiga utan skall vara kärnfulla. Är man en dålig talare säger man aldrig detta, utan håller i stället ett kort tal. Lustigheter använder man bara om de är passande och roliga. Pinsamma tal är det värsta som finns för alla närvarande. Tråkiga korta tal har man överseende med. Om gästerna börjat småäta eller småprata med varandra under talet (vilket är högst oartigt) har man som talare fått ett klart underbetyg.

Konungens skål var något man ofta utbringade förr på finare middagar, officersmässar och herrklubbar. Numera mest bland inbitna rojalister och alltid på officiella middagar där konungen eller annan kunglighet deltar, såsom exempelvis på Nobelmiddagen. Samtliga närvarande på middagen, utom kungen och drottningen förstås, ska då resa sig. Den som skålar säger "Hans Majestät Konungens skål" och övriga närvarande svarar "Konungen".

Bröllopsskål: På ett bröllop utbringar man "brudparets skål", vilket flera lämpligen gör i samband med sitt tal till dem. Det brudens far som håller välkomsttalet, eftersom det förr var han som betalade för kalaset (hemgiften). Han tackar för gästernas deltagande och berättar om trevliga händelser under dotterns uppväxt och om hennes personlighet. Avslutningsvis något positivt om brudgummen och hans familj. Analogt är det brudgummens far som håller det avslutande talet där han gör en motsvarande beskrivning av sonen, samt lovordar bruden och hälsar henne välkommen i sin familj (dit hon förr flyttade). Några väl valda ord till svärföräldrarna hör också till. "Best man" förväntas hålla ett roligt tal, ofta lite skandalöst om brudgummen tillsammans med lite besserwissiga allvarsord. Traditionen att fadern leder fram bruden till brudgummen i kyrkan grundar sig på att den gamle "ägaren" överlämnar kvinnan till den nye "ägaren". Eftersom detta anses spegla en föråldrad kvinnosyn, är det numera vanligast att brudparet framträder tillsammans till altaret.

Historia: Begreppet skål kommer från att man förr ofta drack ur en skål som gick laget runt. Man skålade med varandra. En skröna säger att vikingarna drack ur en halverad och urgröp skalle och att ordet kommer därifrån. Det är dock en mindre trolig förklaring. Ordet "lagom" kommer för övrigt från att man drack "laget om". På Bellmans tid sade man också "gutår" (gott år), vilket förekommer i hans epistlar. Nr 30: Movitz, gutår - skål! Sjung om vinets Gud! Att klinga i glasen påstås enligt en apokryfisk (tvivelaktig) källa, att man förr gjorde för att undvika att bli förgiftad. Att klinga i glasen innebar att vätska skulle kunna spilla över till det andra glaset vilket då var en risk för giftmördaren. Förklaringen är dock inte trovärdig, utan klingandet är en naturlig reaktion i ett muntert lag.

Andra länder: Att dricka varandra till förekommer främst i västerländska länder, dock vanligtvis mindre formellt än vad som sägs ovan. Etikettsregler är mest utpräglat i länder med kungahus som i Sverige och Storbritannien. Men skåla gör man förvisso i alla länder och uttrycken är likartade. "Till din hälsa" förekommer i många länder till exempel på arabiska, liksom ett enkelt "bottoms´s up" (botten upp = töm glaset). I Australien säger man gärna "Cheers mate!" (till din glädje min vän), i Vitryssland "må vi leva", i Kina "drick ditt glas" eller "töm glaset". Finnarna säger "kippis" (från tyskans "die Gläser kippen" = välta/stjälpa glasen). Ett "cin cin" som utropas i Italien, Frankrike och Spanien är ett enkelt Hej! Det tyska Prost! Prosit! kommer från det latinska ordet "prodesse" = gynna/vara till nytta, indirekt till dig, din hälsa. Lite mer om England:

• Toasting: To toast kan innebära att rosta bröd (läs mer > rosta), men också att skåla enligt ovan. "Toasting" kommer troligtvis från forntida offerriter med blod och kryddat (rostat) bröd som erbjöds gudarna med en förhoppning om god hälsa (to your health) och ett långt liv (long life). Därav dagens önskan om god hälsa.
• Toast = värd. Toast kan också betyda värd, det vill säga en värd för en middag.
• Toastmaster är en person som håller ordning på fester. På stora engelska baler (förr) knackade han med sin stav i marken och anmälde nya gästers ankomst. På stora fester är det toastmasterns uppgift att se till att allt fungerar väl, att tidsprogrammet håller och att stämningen hålls hög. Han planerar kvällen tal och introducerar talarna, gärna med en lustighet. På bröllop bör toastmastern vara en nära vän som känt honom under barn- och ungdomsåren. Fast viktigast är att han har talang för uppgiften.
• To absend frinds! är en skål till icke närvarande, vanligtvis till åminnelse av avlidna. Det kan syfta på en grupp föredetta kamrater, föräldrar eller liknande. Vanligt inom det militära. Anledningen till en sådan skål brukar komma upp när man talar om svunna tider med personer som man saknar. En fin tradition är att till jul eller annan högtid utbringa en skål till absent friends, varvid man brukar avse nära och kära som avlidit till exempel föräldrar. Var och en skänker en stilla tanke till den eller de man saknar.

© Kunskapskokboken. Reviderat 2014-02

Läs mer

rosta

• Allmänt gastronomi ¤

• Om ordlista och lexikon
• Branschbegrepp
• Köksbegrepp
• Restaurangpersonal
• Måltidsbegrepp
• Omdömen mat
• Biologisk struktur
• Vetenskap, biologi, kemi
• Måttenheter