Ceylonte, Sri Lanka

Ceylonte, Sri Lanka

(Kandy, Nuwara Eliya, Dimbula, Uda Pussellawa, Uva, Sambaragamuwa, Ruhuna)

Sri Lanka hette före 1972 Ceylon, ett namn som behållits avseende te. 1948 blev landet självständigt från britterna och 1972 blev man en republik inom Commonwealth (brittiska samväldet) varvid landets namn ändrades. Under åren 1983 till 2009 drabbades landet av inbördeskrig mellan tamilska separatister som ansåg sig diskriminerade och den lankesiska regeringen, vilket hårt drabbat landets turisnäring, produktion och export. Ön består till större delen av ett böljande tropiskt lågland, men också av ett berglandskap beläget centralt i landets södra del med en högsta topp på 2.500 meter över havet. Klimatet är maritimt tropiskt med stora mängder regn framför allt på den "våta" västra sidan och en årsmedeltemperatur runt 30°C (i höglandet 17°C). Varmt och fuktigt klimat gör teodling lämplig i bergstrakterna, liknande som i södra Indien (läs mer > Nilgirite).

Ceylonté: Sri Lanka är världens fjärde största teproducent med 340.000 ton år 2012, svarande för 7% av världs­produktionen. Det är världens största exportör värdemässigt med 23% av världshandeln (läs mer > Teproducenter). I huvudsak produceras svart te. Från 1982 framställer och exporterar man en mindre mängd grönt te (1% av totalt). Även vitt te förekommer i liten skala. Så kallat CTC-produktion infördes 1983 (läs mer > Tillverkning te). På sina håll kan teet plockas året runt. Te produceras till 61% från te odlad på lågland, 16% från medelhöjd (600-1200 m.ö.h.) och 22% från hög höjd (Källa: Forbes Tea, läs mer > Odling te). Teerna klassificeras normalt efter vilken höjd de odlas på. Te på de högsta höjderna ger det finaste teet med en gyllene och väldoftande brygd. Te från mellanhög höjd är fylligare med en len smak. På de lägre höjderna ger téerna en mörkare och kraftigare brygd. Landet är i synnerhet känt för sina kraftfulla, smakrika svarta teer.

Odling sker i bergsområdet och i dess södra omnejd fördelat på sju delområden, vart och ett med sin speciella smak.

  • Kandy, som är uppsatt på Unescos världsarvslista, är Sri Lankas näst störta stad med närmare 200.000 invånare och centralort i Central Province. Mitt i landet med andra ord. Staden ligger på en bergs­platå 500 meter över havet. Klimatet är tropiskt och väl lämpat för odling av främst te. Här startade "teodlingens fader" James Taylor en teplantage (se tehistoria nedan). Odling sker på medelhög nivå (600–1200 m.ö.h.). Det te som produceras ger ofta ett ljust kopparfärgat te med kraftfull smak, men variationsrikedomen är stor.
  • Nuwara-Eliya är en liten stad med 30.000 invånare i samma provins som Kandy, men längre söderut och högre upp i bergen beläget på knappt 1.900 m.ö.h. i skuggan av landets högsta berg Pidurutalagala. Klimatet är svalt och nederbörden måttlig. Orten anlades av britterna i mitten på 1800-talet som en rekreationsort där man kunde spela hästpolo, golf, cricket och jaga. 1875 startade den första teodlingen och vid sekelskiftet 1900 var det en av de viktigaste odlingsdistriken, som snabbt fick rykte om sig att producera några av världens bästa teer, något som fortfarande gäller.
  • Dimbula är ett distrikt i Central Province beläget mellan två högplatåer söder om Nuwara-Eliya. Detta och bergstopparna intill var i folktron demonernas och andarnas land (läs nedan > Tehistoria). Området är dimmigt och blött större delen av året. I Dimbula startade britterna några av de första teodlingarna på 1870-talet. Här odlas te på bergsluttningarna mot väster på 1100-1600 meters höjd. Teerna från området är av hög kvalitet som ger ett gyllene bryggt te med blommig arom och fyllig smak. De högst upp odlade teet liknar teerna från närliggande Nuwara-Eliya.
  • Uda Pussellawa är ett glest befolkat bergsområde öster om Nuwara-Eliya. Här finns naturreservatet Hakgala känt för sina exotiska djur och växter. Den huvudsakliga näringen är teodling på 1000-1600 m.ö.h. Teerna liknar de från Nuwara Eliya, men brukar ge ett lite mörkare och starkare bryggt te.
  • Uva är en jordbruksprovins i landets sydösta del som består av två distrikt, Badulla i nordvästra delen som också är namnet på provishuvudstaden och Moneragala i sydöstra. De västra området i Badula omfattar bergsområdet gräsande till Kandy- och Nuwara Eliya. Utefter dessa bergsluttningar mot öster odlas te på 1000-1500 meters höjd. Teerna härifrån ger ofta ett bryggt te med en omisskännlig fyllig, mjuk och lätt bitter smak som ofta används i teblandningar. Även grönt te produceras i området.
  • Sambaragamuwa är en provins väster och söder om Central Province, mest känd för sina fyndigheter av ädelstenar. Samtidigt är de södra delarna av provinsen det största odlingsområdet för te i landet. Teet odlas i huvudsak på lågland utmed bergssluttningarna upp till 800 meters höjd över havet. Klimatet liknande tropisk regnskog. Tebuskarna är snabbväxande och bladen är långa och mycket svarta när de vissnat. Som bryggt är det ett mörkt gulbrunt te, med en karamellig arom och fyllig smak.
  • Ruhuna är ett gammalt singalesiskt namn för sydöstra Ceylon, men numera namn på ett tedistrikt i Southern Province som utgör landets södra kustområde. Det är idag det näst största teområdet i landet. Odlingen sker främst i den västra "våta delen" i ett tropiskt lågland med mjuka kullar. Hit kom teodlingar först på 1900-talet ofta startade av ceyloneser själva. Odling sker på lågland upp till 600 metes höjd. Teerna liknar i karaktär och smak teerna från grannen Sambaragamuwa, men är mindre nyanserade. Tillsammans svarar de båda provinserna för 60% av landets produktion. En stor del exporteras till Mellan Östern. 

Ceylons kaffehistoria 1815-1880: Efter britternas annektering av Ceylon 1815 fann man att bergsområdet Mayarata (demonernas och andarnas land) i stort sett var obebott på grund av befolkningens rädsla för det övernaturliga. Kolonisatörerna utnyttjade området för kaffeodling i stor skala. 1870 var Ceylon världens största kaffeexportör och 1878 var kaffeodlingen som störst med 113.000 hektar (jämför med dagens teodlade mark 190.000). Lönsamheten var hög vilket medförde kraftig utveckling av infrastrukturen med tåg, järnvägar och annat. Framgången fick dessvärre ett abrupt slut. 1869 syntes de första tecknen på sjukdomen "kafferost" (Hemileia vastatrix) och tio år senare var all kaffeodling utplånad i landet.

Ceylons tehistoria: Redan under 1800-talets första hälft införde britterna teplantor till Ceylon från Assam i Indien i experimentsyfte. 1867 startade James Taylor ("teodlingens fader" på Ceylon) en teplantage i Kandy-distriktet. Teodlingen spred sig snabbt i spåren efter kaffeodlingens kollaps. I slutet av 1880-talet hade nästan alla kaffeodlingar omvandlats till teodling. År 1927 översteg produktionen 100.000 ton, varav nästan allt gick på export. Te är sedan dess landets främsta inkomstkälla. 1932 bildades The Ceylon Propaganda Board och 1934 inrättades en lag som förbjöd export av dåligt te. 1960 översteg produktionen 200.000 ton och 1965 blev landet för första gången världens största teexportör. I början av 1970-talet nationaliserade staten de brittiskägda egendomarna som sedan drevs i statlig regi. Detta blev ett stort misslyckande, varför man återprivatiserade dessa i början på 1990-talet. Idag producerar landet över 300.000 ton te.

Främsta källa > Sri Lanka Tea Board

© Kunskapskokboken. Reviderat 2014-05