Gröngödsling

(Gröngödslingsgrödor, fånggröda, bottengröda, gröngödsla ny mark)

Gröngödsling innebär att man odlar växter som myllas ner i jorden som därmed tillförs näring och/eller förbättrar jordstrukturen. Det är en gammal metod som används av yrkesodlare, speciellt viktig vid ekologisk odling. Gröngödsling är rena hälsokuren för trötta jordar och när man bryter ny odlingsmark. Man kan välja att gröngödsla hela jordytan ett år vilket är tråkigt för att man inte får någon skörd. Alternativt gröngödselodlar man en jordplätt i taget. Är radavstånden brett kan man så mattlusern mellan raderna. I promenadgångar kan grävklöver planteras som också kväver ogräset och som kan klippas med gräsklippare. Gröngödsling är särskilt viktigt om man inte gödslar med marktäckning (se separat avsnitt). Det finns många växter med olika värdefulla egenskaper att använda beroende på vilken kondition jorden har. Oftast är det fördelaktigt att så en blandning av flera sorter.

Kvävegödsling: Vicker, klöver och baljväxter och vissa andra arter kan binda luftens kväve i rötterna vilket gör dem speciellt kväverika och lämpliga för markgödning. När de bryts ner berikas jorden med kväve. För fritidsodlaren rekommenderas blodklöver, fodervicker eller honungssöt som dessutom är vackra. För att baljväxter skall kunna kvävefixera väl måste måste det finnas rätt bakteriekultur i jorden. Man kan köpa sådan analys, se avsnitt Bakteriekultur & jordanalys.
Bättre jordstruktur: Vissa växter har stor bladmassa som rikligt mullförbättrar jorden, gör den luftig, lucker och binder näringsämnena. Även stjälk och rötter ger mullmassa. Andra växter har kraftigt rotsystem som luckrar jorden, även styva lerjordar. Gröngödslingväxter växer snabbt och bildar täta täcken som skyddar jorden från uttorkning, sprickbildning och urlakning. Dessutom konkurrerar de ut mycket av ogräset. Vackra blå- och gula lupiner luckrar jorden väl, dessutom bra kväveväxt. Detsamma gäller solrosor och rödklöver.

Fånggrödor är gröngödslingsgrödor som planteras efter skörd av huhållsväxter. En markyta som ligger bar riskerar att urlakas på näringsämnen. Mikroorganismerna i jorden är aktiva ner till +3ºC och finns det inga rötter som samlar upp näringen läcker den bort med regnvattnet och förorenar vattendrag och sjöar. För att motverka detta och i stället tillföra jorden ny näring kan man så snabbväxande grödor som fångar upp näringen, dvs fånggrödor. Som fånggrödor passar snabbväxande arter (tiden fram till vinter är kort) t.ex. honungssöt, fodervicker och blodklöver, men det finns många alternativ beroende på jordens behov. Rådgör med din lokala handelsträdgård.

Bottengröda kallar man gröngödsling som sås i en kultur, t.ex. bondbönor mellan potatisplantor eller mellan raderna t.ex. grävklöver (subklöver) mellan rader av vitkål. Bottengröda bör vara lågväxande för att inte ta överhand och sås först när vuxit upp en bit. En fördel med bottengröda är f.ö. att de i viss mån gör det svårare för skadegörare.

Bryta ny mark: Gröngödsling är perfekt för att bryta ny odlingsmark. Det tar ett år, men nästkommande år är jorden i bästa skick. Välj en blandning av fröer som ger kväve, djupluckrar och kväver ogräs.

SÅDD & NEDMYLLNING AV GRÖNGÖDSLINGSGRÖDOR

Som huvudgröda sås gröngödsling på våren och får stå fram till hösten och som fångröda sås de efter tidigt skördade växter t.ex. sallat, lök och morötter. Så gärna blandningar av flera arter vilket är odlingssäkrare. En kvävefixerande växt bör alltid ingå och gärna någon gräsart. De flesta kan sås tidigt på våren när jorden reder sig.

Sådd: Fånggröda med små frön sås på samma sätt som gräs. Strö ut och krattas ner ytligt.
Större frön från t.ex. baljväxter, vicker och lupiner sås djupare, någon centimeter ner i jorden.
Så tätt för att kväva ogräs.
Håll sådden fuktig.
Slå av: En del gröngödsling växer så kraftigt att man kan slå/skära av dem några gånger på sommaren. Vissa arter är olämpliga för avslagning. Den avslagna grönmassan kan användas som marktäckning (se separat avsnitt) t.ex. mellan plantraderna. Massan kan också i mindre mängd läggas i komposten.
Myllning: Ettåriga växter slås/skärs av och myllas ner sent på hösten, men innan de fröat sig.
Fleråriga och fånggrödor myllas ner på våren.
Grova stjälkar hackas sönder t.ex. med gräsklippare.
Mylla ner växterna ytligt under jordlagret.