Panterflugsvamp

(panterfläckad flugsvamp)

Latin: Amanita pantherina

• Ätbarhet: Giftig.
  
• Gift: Ibotensyra, muskimol m.fl. som påverkar nerv­systemet. Starkare giftverkan än hos röd flugsvamp.
  
• Symtom: Illamående, hallucinationer, hjärtklappning, yrsel, förvirring och vida pupiller. Effekt tämligen omgående. Sägs ha orsakat dödsfall hos barn.
  
• Förväxlingsrisk: Andra flugsvampar främst brun flugsvamp (giftig) med svagt gulfärgat kött under hatthuden och brun kamskivling (ätlig), samt ev. även stolt fjällskivling (god) med mörka hattfjäll och brunaktig fot.
  
• Kännetecken: Påminner mycket om brun flugsvamp. Hattköttet är dock vitt strax under huden, medan den bruna där är gul. Generell regel: Flugsvampar har ljusa fjäll på mörk botten, medan t.ex. stolt fjällskivling har det omvända.
  
• Hatt & fot: Som ung halvklotformad hatt, senare välvd till utbredd. 6-12 cm bred. Gråbrun till olivbrun med vita grynlika fjäll, som kan försvinna vid kraftigt regnande. Strimmig hattkant. Klibbig i fuktigt väder, glänsande i torrt. Vit fot 8-12 cm hög, med uppsvälld fotbas och med tydligt överkant. Tunn ring som ofta fallit bort.
  
• Undersida: Oföränderligt vita skivor med fria fästen.
  
• Svampkött: Vitt även under hatthuden. Mild smak (smaka ej) och mild lukt påminnande om rå potatis.
  
• Utbredning: Vanlig i södra och mellersta Sverige. Obefintlig i Norrland. Säsong juli-okt med topp i september.
  
• Växtsätt: Lövskog och parker, gärna nära ek och bok.