Vit flugsvamp

Latin: Amanita virosa

• Ätbarhet: Dödligt giftig.
  
• Gift: Myriavirosiner, som kan orsaka cellskador och celldöd. Främst utsatta är tarmarnas slemhinnornor, levern och njurarna. Dödsfall är kända.
  
• Symtom: 4-28 tim efter förtäring uppkommer buk­smärtor, kräkningar och vattentunn diaré, även medvetslöshet.
  
• Förväxlingsrisk: Vita champinjoner främst snöbolls­champinjon (god) med grå till mörka skivor, vita musse­roner såsom silkesmusseron (god) och vårmusseron (god) båda utan ring och strumpa. Även vit fjällskivling, vitgul flugsvamp (oätlig) och brun kamskivling (ätlig).
  
• Kännetecken: Vit undersida. Foten ofta spretigt fjällig. Skivorna ofta täckta av vitpudrat sporstoft. Hatten har, särskilt vid torka, en glansig glatt yta.
  
• Hatt & fot: Först oval till klockformad, senare välvd till trubbig med koniskt topp. Vit hatt, med åldern ofta gul till gulbrun speciellt mot mitten. Vanligen oregelbunden, skev hatt som är 6-10 cm bred. Svagt klibbig i fuktigt väder. Vit, ganska smal fot 8-15 cm hög och med vita oregel­bundna fjäll. Tunn fotring som ofta är trasig och vars slöjrika rester ofta fastnar på skivorna. Stor säcklik volva (fotstrumpa) djupt nedsänkt i marken.
  
• Undersida: Oföränderligt rent vita skivor (känne­tecknade), ofta vitpudrade av sporstoft. Fria fästen.
  
• Svampkött: Vitt med mild smak, men smaka ej! Svag lukt hos unga svampar, senare tung, sötaktig och frän.
  
• Utbredning: Vanlig i södra och mellersta Sverige. Sällsynt förekommande i sydösta Norrland, obefintlig i norr. Säsong aug-okt med topp i september.
  
• Växtsätt: Trivs i fuktig och mossig barrskog, gärna bland blåbärsris.