(tebusken, löste, påste, teoxidation, tefermentation, jäsnning, rengöring tekoppar, temuggar)
Latin: Camellia sinensis sinensis, Camellia sinensis assamica, Camellia sinensis japonica, Camellia sinensis cambodia
tea
thé
tè
Tee
té
Te (Camellia sinensis = "Kamelia från Kina") är en art i familj teväxter och nära släkt med kamelia. Som vild är det ett träd som kan bli upp till 20 meter högt, men som kultiveras till en buske 1-1,5 meter hög. Det är en evigt grön växt med läderartade, styva, blanka och spetsiga blad som innehåller aromatiska ämnen och koffein. Blommorna på våren liknar smörblommor. Härkomst är inte säker, men arten tros komma från Nordindien eller från ön Hainan i Sydkinesiska sjön. Det finns två underarter som används till teodling, den småbladiga kinesiska (Camellia sinensis sinensis) och den storbladiga indiska (Camellia sinensis assamica). Ibland omnämns också en japansk variant (japonica) och en kambodjansk (cambodia). Den japanska anses dock vara samma underart som den kinesiska, eftersom den importerats från Kina. Den kambodjanska underarten används inte direkt till teodling, men förekommer korsad med andra (i Kenya). Läs mer > Odling av te.
Historia: Enligt legenden "uppfanns" tedrickandet av den kinesiske kejsaren Shen Nong 2.737 år f.Kr. I början var te främst ett läkemedel, men blev snart ett njutningsmedel för att idag vara världens mest konsumerade dryck utöver vatten. År 789 skrevs den första boken om te av kinesen Lu Yu. I Japan omnäms te år 729, men först på 1300-talet blir te där en allmän dryck. Odling av te i Indien och på Ceylon (Sri Lanka) utvecklades av britterna i mitten på 1800-talet. I Europa dyker te upp under senare delen av 1500-talet och i Sverige i början av 1700-talet. I Sydostasien dricker man främst grönt te, medan man i övriga världen huvudsakligen dricker svart te. 85% av allt te produceras i Asien. De två giganterna Kina och Indien svarar för drygt hälften av världsproduktionen. Läs mer > Teproducenter. Tesorter brukar namnges efter det område varifrån de kommer. "Afternoon tea", som är något av det mest engelska man kan tänka sig, är trots allt en sedvänja importerad år 1840 från Holland där den funnits sedan mitten av 1600-talet. Läs mer > Engelsk kokkonst.
Teoxidation: Tebladens vätska innehåller enzymer som i kontakt med syre sätter igång en oxidationsprocess. Ibland sägs att teet jäser (läs mer > Fermentering). Jämför till exempel med ett skalat äpple eller en skalad potatis vars fruktkött mörknar efter ett tag. Samma sak sker med teblad i de ytor som skadats på något sätt. Man kan stoppa processen genom att tebladen hastigt upphettas i vattenånga eller i wokpanna (läs mer > Tillverkning te). Beroende på bladens oxidationsgrad (0-100%) får man olika tetyper benämnda vitt, grönt, gult, halvgrönt, svart te och pu-erh.
Tetyper: Te kan jämföras med vin. Drycken kommer från en art, men antalet kultiverade (utvecklade) varianter är mycket stort och där väder jordmån, beredning med mera har stor betydelse. Det finns sex olika huvudtyper av te främst beroende av oxideringsgrad - vitt, grönt, gult, halvgrönt (oolong), svart och kinesiskt svart pu-erh-te. Teerna kan dessutom vara smaksatta på olika sätt till exempel med jasminblommor och blandade med varandra. Varje typ är mytomspunnen med avseende på uppkomst. Örtte är inget te i egentlig bemärkelse för att det inte innehåller några teblad (läs mer > Örtte).
Teets kvalitet beror på många faktorer på liknande sätt som gäller för vin.
Tepåsen uppfanns av en tillfällighet i början av 1900-talet av en amerikansk teproducent vid namn Thomas Sullivan. Han skickade teprover till sina kunder i små silkespåsar. Vissa kunder antog att teet skulle bryggas i påsarna, men klagade på att silket var för finmaskigt. Då skapade Sullivan en tepåse av gasbinda (numera av papper eller plast) som snabbt blev en succé i USA. Britterna var till att börja med mer avvaktande. Enligt UK Tea & Infusions Association svarade tepåsarna för mindre än 3% av markanden i början av 1960-talet, men ökade kraftigt därefter för att utgöra hela 96% år 2007 (USA 60%). Tepåsarna är mycket populära i västvärlden, Östeuropa, Mellan Östern och Afrika, men saknas nästan helt i Asien från Indien i väster till Japan i Norr. Tepåsar fylls huvudsakligen med svart te, men trenden är smaksatta teer och grönt te i påse. Kvalitén i påste jämfört med löste är ofta låg, bestående av så kallat "dust" eller "fannings" (läs mer > Gradering svarta teblad).
Tillagning: Tesort, temängd, vattentemperatur, bryggtid och bryggmetod spelar roll. Man kan brygga blad eller tepåse i kanna eller kopp. Vitt, gult och grönt te bör inte bryggas i kokhett vatten, vilket dock vanligen gäller för svart te. Bryggtiden bör i de flesta fall inte överstiga 3 minuter. Läs mer > Tillagning te.
Tips: Köp fint löste och en tekopp med sil. Det blir godare och enkelt att tillaga. Det blir inte heller dyrare än annat te om du använder tebladen till flera bryggningar. 1 tsk te räcker till att brygga 3-6 koppar under flera dagar. Kineserna brukar anse att andra bryggningen är bäst. Förvara enligt nedan. Läs mer > Tillagning te.
Förvaring: Te smakar bäst när det är färskt. "First pick" på våren anses finast oavsett tetyp. Vid lagring tunnas smakerna successivt ut. Framförallt är grönt te känsligt för långlagring och bör drickas högst årsgammalt. Svart te kan lagras i flera år vid rätta förhållander. Te förvaras bäst i lufttätt förvaringskärl, mörkt och svalt men inte i kylskåp. Papperspåsen som man får när man köper fint te fungerar bra. Rulla ihop överdelen för att få ut luft och använd en pappersklämma för att hålla ihop påsen. Te tar åt sig av andra dofter.
Rengöring av temuggar som blivit bruna av te sker bäst med lite bakpulver och hett vatten.
© Kunskapskokboken. Reviderat 2014-06