(aromämnen, aromprekusorer)
Aromer är angenäma dofter från naturliga eller syntetiska aromämnen. Till aromer räknas inte ämnen som har enbart söt, salt eller sur smak, till exempel socker, salt eller citronsyra. Kryddor är aromatiska men räknas inte heller som aromer. Aromämnen består av specifika molekyler. De utvinns från växter och animaliska råvaror som fettsyror (läs mer > Estrar, glycerider), eller från råvaror som inte är livsmedel till exempel rökarom. Läs mer > Aromer.
Aromprekusorer är inte en arom utan en tillsats som tillsammans med ett livsmedel bildar aromer när varan tillreds.
Tillsatser: Aromämnen tillsätts livsmedel i mycket låga halter för att ge eller förändra livsmedlens smak och doft. Industriellt används omkring 2000 aromämnen (essenser), vilka är de mest väsentliga för upplevelsen av aromer och smaker. Genom att blanda endast ett fåtal av en varas aromkomponenter får man en arom som liknar den naturliga aromen. Naturens fulländade aromkomplexitet och rikedom har man dock svårt att uppnå till fullo.
Hälsa: Trots att aromer bara används i en mycket låg halt i livsmedlen skulle vissa av dem kunna påverka hälsan. Denna risk beror på att aromerna kan ha vissa kemiska egenskaper. För att minska den risken finns krav att vissa typer av aromer ska vara godkända för att få användas i livsmedel. De aromer som alltid måste genomgå en utvärdering och godkännande innan de får användas är:
REGLER FÖR AROMER
Regler för aromämnen har påbörjats inom EU-kommissionen. Aromerna granskas av Efsa (European Food Safety Authority). Godkännandet görs av EU-kommissionen.
Hittills har EU-kommissionen beslutat om de aromämnen och de rökaromer som ska bli godkända i livsmedel. De godkända aromämnena och rökaromerna anges i regler som är gemensamma inom EU. För vissa av aromerna finns krav på högsta halt i vissa livsmedel, eller krav att använda aromerna bara i vissa produktgrupper. Exempel på aromämnen som det finns mängdbegränsningar för är kinin, koffein och glycyrrhizinsyra (en komponent i lakrits).