Normal och onormal vikt

Normal och onormal vikt

(normalvikt, övervikt, undervikt, fetma, Vem blir överviktig? Risker med övervikt, BMI - Body Mass Index, Quetelets index, BAI - Body Adiposity Index, midje-höft-kvot, bukhöjd, Undernärda i världen)

Latin: obesitas, anorexia nervosa

Engelsk översättning 1. underweight 2. normal weight 3. overweight 4. obesity

Fransk översättning 1. insuffisance pondérale 2. poids normal 3. embonpoint 4. obésité

Italiensk översättning 1. sottopeso 2. peso normale 3. sovrappeso 4. obesitā

Tysk översättning 1. untergewicht 2. normalen Gewicht 3. Übergewicht 4. Fettleibigkeit

Spansk översättning 1. bajo peso 2. peso normal 3. sobrepeso 4. obesidad

Normalviktig anses den vara som har en vikt inom ett visst intervall och alla som väger under eller över intervallet brukar anses under- respektive överviktiga. De mest överviktiga benämns feta, lida av fetma. Normalvikten varierar beroende på kön och kroppslängd. Män väger normalt mer än kvinnor och långa väger normalt mer än korta. Klassiskt värdemätare är det så kallade body-mass-indexet, BMI, men det finns andra måttenheter (se nedan).

  1. Undervikt kan till exempel orsakas av ätstörningar, men kan också vara genetiskt. En "leptosom" har smal, gänglig och långsträckt kroppsform med svagt utvecklad muskulatur och fettvävnad.
  2. Normalvikt är den vikt som de flesta har om man inte under- eller överkonsumerar mat och dryck.
  3. Övervikt karaktäriseras av för stor mängd kroppsfett, vanligtvis orsakad av för hög matkonsumtion under längre tid, men kan också bero på extra muskelmassa (bodybuilding).
  4. Fetma (obesi, obesitas): Extrem övervikt benämns fetma, vilket är en abnorm ansamling av fettvävnad i kroppen. Undervikt är ovanligare (i västvärlden), vilket kan bero på undernäring t.ex. genom självsvält (anorexia nervosa). Över- och undervikt kan vara genetiskt betingat.

Världen: Antalet överviktiga och feta mätt med BMI ökar i hela världen och antalet med övervikt är nu fler än underviktiga. Antalet undernärda i världen var 2015 10,6% av världens befolkning, en nedgång från 14,5% 2005. Därefter har kurvan svagt vänt upp uppåt till 10.9% år 2017. Flest undernärda finns i Afrika (20,4%) och främst i mellersta (26%) och östra (31%) Afrika. Asien 11%,  Latinamerika 6% och Västvärlden < 2,5%. Produktionen av livsmedel i stort är inte problemet, som för de flesta varor ökar betydligt snabbare än befolkningstillväxten (läs mer > Produktion... (välj vara). Det handlar om ojämn fördelning och naturkrafternas inverkan lokalt. Antalet extrema händelser per år har dubblerats sedan 1990. Torka har störst inverkan på produktion och svält. Läs mer via länk nedan > Food Security and nutrition in the world 2018.


VIKTKLASSNING

  • BMI (Body Mass Index), även kallat Quetelets index efter den belgiske forskaren som i mitten på 1800-talet beskrev sambandet mellan vikt och längd, är det sätt man vanligtvis värderar vikt. Metoden är inte tillämplig för elitidrottare, bodybuilders eller för barn.

    Formel: BMI = vikt i kg / kroppslängd i meter i kvadrat.
    Exempel: 80 kg och 1,8 meter lång > 80/(1,8x1,8) = 25

    - Underviktig: <19
    - Normalvikt: 19-25
    - Övervikt: 25-30
    - Fetma (obesi): över 30
    Kvinnor har vanligen ett BMI runt 22 och män runt 25.
  • BAI (Body Adiposity Index) är ett alternativt mått till BMI som beaktar individens ålder. BAI mäter längd och höftens omkrets. Formeln är ganska knepig. Sök på internet. Där finns automatiskt beräkningssystem och resultattabell. 
  • Midje-höft-kvoten: Ett bra sätt att mäta bukfetma är att mäta runt magen och jämföra med måttet runt rumpan. Formel: Dividera rumpmåttet med midjemåttet till exempel 105/100=1,05. Kvoten för män bör hålla sig under 0,94 och för kvinnor under 0,8. En kvot över 1,02 för män och 0,88 för kvinnor anses öka risken för hjärtkärlsjukdomar.
  • Bukhöjd är ett nytt mått för att mäta riskabelt bukfett. Forskare vid Uppsala Universitet har kommit fram till att genom att mäta bukhöjden på personer som ligger ned på rygg kan riskerna för hjärt- och kärlsjukdomar bedömas bättre. Man har kommit fram till att det förmodligen är det fastare fettet som inte faller ut åt sidorna vid ryggläge som är allra farligast. Gränsen för riskabelt hög buk är för män 22 centimeter och för kvinnor 20 centimeter.

VEM BLIR ÖVERVIKTIG?

Här en sammanfattning av "bantningsprofessorn" Stefan Rössners erfarenheter i hans bok Gå ner i vikt (2012).

  • Arv och ärvt ätbeteende har stor betydelse.
  • Många överviktiga äter mycket. Övervikt beror sällan på låg ämnesomsättning.
  • Rökare väger mindre än icke-rökare. Att sluta röka innebär ofta viktökning.
  • Var 7:e kvinna ökar mer än 5 kg efter graviditet.
  • Vissa läkemedel kan medföra viktökning.
  • I socialgrupp 1 är kvinnorna ofta smala, men i arbetarklassen är kvinnor oftare överviktiga.
    Skillnaden är mindre påtaglig bland män.


RISKER MED ÖVERVIKT

Män får bukfett ("isterbuk") som är farligt, medan kvinnor får stussfett ("päronstjärt") som är ofarligt. Förr var det fint att vara fet, vilket ofta också gäller i fattiga länder. Vid viktuppgång skapas nya fettceller, men vid viktnedgång försvinner de inte. De blir bara magrare, mindre fyllda. Den som först gått upp i vikt och sedan gått ner igen har därför svårt att behålla sin vikt på grund av att kroppen eftersträvar att fylla alla celler.

Riskerna med att vara överviktig eller fet är att man kan drabbas av olika sjukdomar. Om man är mycket fet (BMI över 40), är risken att dö i förtid mer än tio gånger så stor som för en normalviktig person.

Viktrelaterade sjukdomar:

  • Högt blodsocker, diabetes typ 2.
  • Högt blodtryck.
  • Högt blodfett.
  • Hjärt- och kärlsjukdomar.
  • Vissa cancerformer t.ex. bröst- och prostatacancer.
  • Ledförslitningar.
  • Urininkontinens.
  • Därutöver kan nämnas minskat socialt anseende och att feta kvinnor har svårare att bli gravida.

Källa: Gå ner i vikt (2012) av Stefan Rössner.

Kunskapskokboken. Reviderat 2016-03