Höstmusseron

Latin: Lepista personata

Ätbarhet: God matsvamp. Avkokas innan tillagning.

Hatt & fot: Stor, kraftig och köttig svamp, med välvd till utbredd hatt, som är crémefärgat beige till blekt brungrå. Glatt hattyta. 6-15 cm bred, ibland större. Stabil fot, karaktäristiskt ljust rödviolett, som dock mattas på äldre exempar och kan helt försvinna. 4-6 cm hög, 2-4 cm tjock.

Undersida: Samma färg som hatt, fast ljuare. Täta skivor med urnupna fästen.

Svampkött: Ljust beige till gultblekt. Mild lukt och smak.

Utbredning: Vanlig i södra och mellersta Sverige, sällsynt på västkusten. Säsong sept-nov med topp i oktober.

Växtsätt: I gräs på betesmarker, i trädgårdar och glesa lövskogar. Bildar häxringar.

Förväxlingsrisk: Blåaktiga spindlingar (dödligt giftiga) med spindelvävslika trådar på unga exempar och bruna sporer, blåmusseron (ätlig) har ej rödviolett fot.

Övrigt: Kan orsaka illamående om den ej avkokas före anrättning. Passar bäst som ensamsvamp t.ex. till gratinerad smörgås, men även i soppor och såser.