Ängschampinjon

Latin: Agaricus campestris

Ätbarhet: Ätlig mycket eftertraktad matsvamp.

Hatt & fot: Halvklotformad hatt hos unga svampar, utbredd hos äldre. Hatt vanligen rent vit, slät eller finfjällig. 4-10 cm bred. Kort vit fot 1-2 cm tjock. Tunn ring som lätt faller sönder och som ofta saknas på äldre svampar.

Undersida: Karakteristiskt livligt färgade skivor. Först rosa-köttröda, sedan med åldern brunsvarta. Täta, fria skivor.

Svampkött: Vitt, ibland svag rodnad. Mild doft och smak.

Utbredning: Vanlig i södra Sverige, sällsynt i norr.

Växtsätt: Förekommer på gräsmattor och ängar, särskilt i hästhagar. Säsong juni-september, med topp i juli. Växer ibland i stora ringar.

Förväxlingsrisk: Giftchampinjon (giftig) som gulnar kraftigt vid skrapning och doftar illa, vit flugsvamp (dödligt giftig) med bl.a. helvita skivor, strandängschampinjon (oätlig) större och kraftigare, vägchampinjon (ätlig) större och kraftigare med dubbelring.

Övrigt: Ängschampinjon är en benämning som används för flera likartade arter. Passar till all mat, i stuvningar, såser och soppor, helst som ensamsvamp. Unga exemplar kan ätas rå i sallader e.d.