Stolt fjällskivling

Latin: Macrolepiota procera

Ätbarhet: God/mkt god. Eftertraktad matsvamp.

Hatt & fot: Klotformad gråbrun flammig hatt på unga svampar, som med ökad ålder blir välvd till utbredd och med liten puckel, samt med uppsprickande bruna fjäll mot en ljus botten. 5-30 cm bred. Ihålig, seg, vit fot med brunfläckigt mönster (vattrad) och med uppsvälld bas. Upp till 40 cm hög, rak och spräcklig fot i samma färg som hatt, 2-3 cm tjock. Kraftig dubbelkantig ring.

Undersida: Vita tätt sittande fria skivor, med åldern brunfläckiga.

Svampkött: Vitt kött, som är fast hosunga svampar, men blir snart ganska mjukt. Lukt och smak av hasselnöt.

Utbredning: Mycket vanlig i södra och mellersta Sverige. Säsong juni-oktober med topp i september.

Växtsätt: På ljusa platser i löv- och barrskog, på ängar.

Förväxlingsrisk: Panter­flugsvamp (giftig) med brantare puckel och sämskskinnsfärgad hatt, brun flugsvamp (giftig) med ljusa fjäll på mörk botten, stjärnfjällskivling (ätlig) med stjärnlikt uppsprucken hatt, rodnande fjällskivling (god) med slät ljus fot (ej vattrad) och som rodnar vid skrapning, puckelfjällskivling (ätlig) med brantare puckel och sämskskinnsfärgad hatt.

Övrigt: Använd främst hatten, foten är hård och seg. Kan med fördel vändas i mjöl eller ströbröd och stekas för sig eller ingå i blandningar med smaksvagare sorter. Goda att stuva och tål att torkas. Unga svampar kan ätas rå.