Sillkremlor

(eksillkremla, olivkremla)

Latin: Russula xerampelina, Russula graveolens

Ätbarhet: God/mycket god. Sillkremlor omfattar flera arter, som sinemellan kan vara mycket olika. De har gemensamt en speciell doft och färgförändring vid beröring. Alla är mycket goda matsvampar.
Bild: eksillkremla.

Hatt & fot: Halvklotformad hatt hos ung svamp, som övergår till välvd och utbredd vid ökad ålder och slutligen med nedsänkt mitt. Varierande hattfärg beroende på art. En del är lysande mörkröda till dovt rödlila i olika nyanser t.ex. eksillkremla. Andra är olivgröna till smutsbruna t.ex. olivkremla (grön sillkremla). Bredd 6-12 cm. Ofta klibbiga vid fuktig väderlek. Vit fot, ofta med inslag av rött, 4-8 cm hög, 2-3 cm tjock.

Undersida: Vita till gräddgula, vid tummning fläckigt bruna. Urnupna fästen.

Svampkött: Vitt, med tiden gulbrunt. Mild smak och lukt, påminnande om skaldjur. Värm en bit av svampen i handen för tydligare arom.

Utbredning: Vanligt i södra och mellersta Sverige. Säsong juli-okt, med topp i september.

Växtsätt: Eksillkremla växer gärna nära ek. Andra växer gärna intill bok, björk eller tall.

Förväxlingsrisk: Ringa. Andra närstående kremlor, men som alla är ätliga om de har mild smak.

Övrigt: Sillkremlor är de mest smakstarka bland kremlor och ger en svag skaldjurssmak till anrättningar. Passar bra att steka eller stuva för sig, eller tillsammans med annan smakfattigare svamp. Tips: Ugnsbaka i folie med dill eller kummin. Svampen kan även torkas.