Gulkremla

(mild gulkremla)

Latin: Russula claroflava, Russula flava

Ätbarhet: God matsvamp.

Hatt & fot: Karaktäristisk klargul hatt, ibland strimmig. Som ung halvklotformad, med tiden välvd till utbredd och slutligen med nedsänkt mittparti. Bredd 5-12 cm. Slemmig i fuktig väderlek, glanslös i torr. Vit fot, grånande med åldern. 6-8 cm hög fot, 1-2 cm tjock. Ingen ring.

Undersida: Vit till gräddgul, grånande med tiden. Täta, vidväxta skivor.

Svampkött: Vitt, grånande med ökad ålder. Mild smak och lukt, något nötaktig.

Utbredning: Vanlig i hela Sverige. Säsong aug-okt med topp i september.

Växtsätt: I lövskog, gärna tillsammans med björk och helst på fuktig mark.

Förväxlingsrisk: Äggkremla (ätlig) mindre med gulnande skivor, ej grånande, gallkremla (oätlig) blekare hatt, ej enhetligt gul, växer i barrskog, skarp lukt och smak, senapskremla (oätlig) smutsgul hatt, mycket skarp smak och lukt, solkremla (oätlig), citronkremla (oätlig). Tips: Ätliga kremlor har mild smak, övriga skarp.

Övrigt: Svampen är god att ätas för sig eller som blandsvamp, stekt, stuvad eller ugnsbakad. Unga svampar kan ätas rå i sallader e.d.