couscous
couscous
couscous
couscous
cuscús
Couscous (="välformad" på berbiska) är liksom semolina gryn malt av durumvetes kärna, men grovkornigare. Traditionellt användes vetets inre hårda kärna (frövitan). Läs mer > Sädeskornets anatomi. Det förekommer även fullkorns couscous (jämför > Bulgur).
Hälsa/näring: Fullkorns couscous är rikt på kostfibrer och anses hälsosammare än vanligt (polerat) couscous.
SÅ ANVÄNDS COUSCOUS
Couscous kan användas som tillbehör till mat ungefär som ris. Den couscous som finns i svenska (västerländska) butiker är som regel förkokt och torkad, vilket innebär att den är snabblagad. Hett vatten hälls på grynen som sedan får svälla en stund före servering.
Maträtt: Couscous är även namn på en klassisk arabisk maträtt med ursprung från västra Nordafrika. I Algeriet, Marocko, Tunisien och Libyen serveras couscos vanligtvis tillsammans med rotfrukter som kokas i en kryddig eller mild buljong, serverad som tillbehör till olika kötträtter främst av lamm, kryddstarka korvar och kyckling. Grynen kan också ångkokas ovanpå köttgryta vilket ger kornen extra smak. Maträtten tillagades ursprungligen av hirs. Historiker är oense om när hirs började ersättas av vete. Det förekommer fortfarande att hirs används i rätten. Även grovmalet korn förekommer och i Brasilien är traditionell couscous tillrett av majsgryn (semolina). I Nordafrika förekommer också att couscous serveras som efterrätt eller kvällsmat kallad "seffa" och "masfouf", med mandel, kanel, socker och mjölk (liknande risgrynsgröt), samt parfymerad med apelsinblomsvatten. Inblandning av dadlar, honung, sesamfrön och annat förekommer. I Egypten är det vanligt att couscous serveras som efterrätt med smör, socker, kanel, russin och nötter, samt toppad med grädde.
© Kunskapskokboken. Reviderat 2013-02