(vete, vetearter, kavelvete, långvete, kubbvete, diploid, tetraploid, hexaploid vete)
Latin: Triticum
wheat
blé, froment
frumento
Weize
trigo
Veten (Triticum) är ett släkte tillhörande familj gräs med 20 olika arter och många varianter. Veten kan delas in i tre klasser baserat på deras kromosomantal. De tidigaste vetena är diploida, har 14 kromosomer. Hit räknas enkornsvete (läs mer > Enkornsvete) som odlades för 10.000 år sedan. Tetraploid vete med 28 kromosomer är vanligare. Hit räknas emmer och durum (se respektive). Vanligast är hexaploid vete med 42 kromosomer, som omfattar arterna spelt och brödvete (se respektive). Den art som benämns brödvete (eller "vanligt vete"), är tillsammans med durumvete de helt dominerade artena i världen idag. Lokalt kan andra arter ha väsentligt betydelse.
Vetehistoria: Vild emmer anser arkeologerna att man konsumerat redan 17.000 år f.Kr. tack vare fynd i Israel. De första jordbruksbyarna uppstod under yngre stenåldern för 10.000 år sedan i den "fruktsamma halvmånen" i Mellanöstern (=Egypten-Sydturkiet-Iran-Irak). I den tidiga domestiseringen (odlingen) av grödor som ägde rum i Mellanöstern förekom endast självpollinerande grödor. Det var enkornsvete, emmervete, korn, ärter, linser, kikärter, vicker, och lin. Fröna fick man från vilda arter som man plockat i naturen.
Sädesslagen utvecklades långsamt mot stabilare småax och bort från skrov*) genom selektivt urval, vilket kan ha skett omedvetet tack vare att de bättre sorterna var lättare att fysiskt samla in. I sydliga och varma trakter tog hårdvetet (durum) sucessivt över, men i Centraleuropa, på Balkan och i norra Europa blev emmervete dominerande grödor under 1000-tals år. Ur odlat emmervete uppstod genom korsning "brödvete" (Triticum aestivum) vilket också kallas "vanligt vete". Dagens världsproduktion av vete består till 90% av arten brödvete, durumvete svarar för 8% och resten av övriga veteslag.
Spridning: Genom arkelogiska fynd kan man få en uppfattning om hur sädesslag och annat spritts från sina ursprungsplatser, såväl väster- som österut. Tillverkning av krukor har haft stor betydelse för spridningen. Bland sädesslagen är det främst korn och emmervete som spritts västerut (fynd av rent enkornsvete är sällsynt). Spridningen gick via Nordafriakas och Sydeuropas kuster runt Medelhavet, via Balkan och utefter Donaus och Rehns dalgångar in i Cetraleuropa. Fynd i Grekland, Cypern och Nordafrika anger odling på 6000-talet f.Kr, i Spanien och södra Donau på 5000-talet, Centraleuropa på 4000-talet och i England liksom Sydscandinavien på 3000-talet f.Kr. Spridning i österled gick längs kusten bort mot Kina. Redan på 6000-talet f.Kr anser man att vete odlats i södra Pakistan och utmed Indus åtminstone på 3000-talet. Fynd i Kina visar på odling på 2000-talet och med säkerhet år 1300 f.Kr.
Durum & brödvete: Utveckling och spridning av durum- och brödvete är mycket osäker. Durum anser man uppstått ur emmervete, men hur, var och när vanligt vete (brödvete) uppstått vet man inte. Man misstänker att alla tidiga "nakna" veten*) runt Medelhavet och i Mellanöstern var tetraploider (durumvarianter) och att brödvetet (T. aestivum) uppstått på annat håll.
Svensk vetehistoria: Arkeologiska fynd av enkorns- och emmervete gjorda i Närke och Östergötland visar att odling av vete introducerades i Sverige för 5000 år sedan. Enkorns- och emmervete odlades fram till 1700- och 1800-talen då de ersattes av "brunaktigt borstvete", "kavelvete" (långvete) och kubbvete (Triticum compactum). I mindre skala prövades också spelt (dinkel) och utländska veten som det engelska Squarehead (sort av vanligt vete) för dess bakningsduglighet. Det svenska klimatet var dock ett problem för de mindre frosthärdiga sydländska sorterna. Bättre anpassade sorter började komma fram i början av 1900-talet tack vare arbeten vid de nybildade växtförädlingsanstalterna i Svalöv och Weibullsholm. Genom korsning av engelska veten med svenskt lantvete fick man fram härdiga svenska höstvetesorter med tidig mognad och hög kvalitet.
Milj ton Andel Ack. Kina 115 18% Indien 81 12% USA 60 9% Ryssland 42 6% Frankrike 41 6% 52% Tyskland 24 4% Pakistan 23 4% Kanada 23 4% Australien 22 3% Turkiet 20 3% 69% Ukarina 17 3% Argentina 16 2% United Kingdom 15 2% Iran 14 2% Kazakhstan 10 1% 80% Övriga 132 20% Totalt 653 100%
Veteodling i Sverige: På 1500-talet utgjorde veteodling mindre än 1% i Sverige och var blygsam ända fram till sekelskiftet 1900. Genombrottet för odling av vete kom i Skåne i slutet av 1800-talet och på de mellansvenska slättbygderna i början av 1900-talet. Detta gällde inledningsvis höstvetet, vars andel av skördat brödsäd i landet steg från omkring 5 % vid sekelskiftet till ca 15 % i slutet av 1920-talet. Huvudorsaken var bättre jordbearbetning, mer utbredd täckdikning och införandet av nya sorters vete. Ytterligare en anledning till den ökade veteodlingen var stigande levnadsstandard, som förvandlade vetebrödet från en rikemans- och högtidsvara till ett vardagsbröd.
Nutida odling: Vete är det tredje mest odlade sädesslaget i världen efter majs och straxt efter ris. Räknat som människoföda är det världens främsta spannmål. Majs används mycket till foder. 90% av allt vete är från arten brödvete, 8% är durumvete och övriga vetesorter svarar för 2%. 1/5-del av allt vete produceras inom EU. Största producentland är Kina. Läs mer > Om sädesslag.2010 Källa: FAOSTAT
Nutida veteodling i Sverige: Vete odlas på 37% av spannmålsarealen i Sverige (368.000 hektar), men svarar för 50% av mängden (2,3 milj. ton). Merparten är höstvete. Läs mer > Om sädesslag. Odling av vete i Sverige med hjälp av konstgödsling ger normalt 6-7 ton vete per hektar. Det finns en grupp bönder i Skåne som kallas 10-tonsklubben, dvs de producerar mer än 10 ton per hektar. Ekologisk odling ger sämre avkastning, normalt 4-5 ton per hektar (-30%). Odling av ett gammaldags vete t.ex. emmervete ger mycket låg avkastning med cirka 1 ton per hektar.
Klassificering av vetesorter sker med avseende på:
VETEARTER
Det finns 20 arter veten som genetiskt kan delas in i fem "subspecifika" grupper, eller huvudarter om man så vill. Veten markerade med * har "skrov". Se kommentar nederst på sidan.
Grupp 1: Enkornsvete (Triticum monococcum)
Grupp 2: Triticum uratu
Grupp 3: Hårdvete (Triticum turgidum)
Grupp 4: Armeniskt vete (Triticum timopheevii)
Grupp 5: Brödvete (Triticum aestivum)
Spelt* (Triticum aestivum subsp. spelta / Triticum spelta) även kallat dinkel är en gammal vetesort och föregångaren till brödvete (vanligt vete). Spelt tros ha uppkommit i Mellanöstern för 8000 sedan genom hybridisering mellan odlad emmervete och gräsarten Aegilops tauschii ("getgräs"). Läs mer > Spelt, dinkel.
Brödvete (Triticum aestivum subsp. aestivum) Triticum aestivum) även kallat vanligt vete eller kort och gott "vete", är det i särklass mest odlade vetet och det vi i allmänhet är vana vid. Underarter är höst- och vårvete. Läs mer > Brödvete.
Kubbvete (Triticum aestivum var. compactum / Triticum compactum) även kallat klubbvete (eng. club wheat) eller dvärgvete är en underart till brödvete. Kubbvete avviker från vanligt vete genom att ha ett mycket kort och tätt ax, med små knubbiga frön. Sorten fanns under yngre stenålder i Europa och odlades i Sverige på 1700- och 1800-talen. Kubbvete odlas fortfarande i Afganistan och i nordvästra USA.
Indian dwarf wheat (Triticum aestivum subsp. sphaerococcum / Triticum sphaerococcum) har liksom kubbvete ett kompakt ax och är nära släkt med brödvete.
Macha wheat* (Triticum aestivum subsp. macha / Triticum macha) är en närbesläktad art till speltvete. Förekommer i Kaukasien.
Vavilovi´s wheat* (Triticum vavilovii) är en närbesläktad art till speltvete.
*) Gammeldags odlade och vilda vetesorter som enkornsvete, emmer, spelt m.fl. har "skrov", dvs sädeskärnan omsluts av fastsittande tomfjäll som är svåra att tröska bort. Mjölet blir (blev) ofrivilligt ett fiberrikt fullkornsmjöl. Motsatsen är "nakna korn" (eng. naked kernel) som har löst sittande agnar vilka är lätta att tröska bort, vilket bl.a. gäller durumvete och brödvete. Kärnorna blir rena ("nakna") vilket ger ett fint mjöl utan inblandning av ax. Sådana sädesslag kallas också "fritröskande" (eng. free-threshing). Läs mer > Om agnar & tröskning.
© Kunskapskokboken. Reviderat 2013-02